Istället för pussen

Jag tycker inte om vintern och snön när jag vet att Rickards grav är snötäckt. Att inte kunna se stenen och läsa namnet gör mig så ont. Det är som om hela mitt hjärta fryser.

Idag tog jag mod till mig och körde till graven. Jag har inte varit där på snart två veckor, eller snarare undvikit att gå dit bara för att slippa bli ledsen, och det känns som jag är en dålig mor. Fast jag vet att jag inte behöver känna så. Men det är en känsla, som är svår att ta bort.

Jag plumsade i snön fram till graven. Det som syntes var toppen på julenen och locket på lyktan. Jag tände ett ljus och satte i lyktan, sedan ritade jag ett fint hjärta i snön framför graven. Det fick bli så istället för den obligatoriska pussen på stenen.

Jag kände mig lugn i sinnet när jag gick därifrån. I bilen kände jag hur ångesten ville träda in, men jag tillät inte det. Jag tog långa djupa andetag och intalade mig att det jag nu hade gjort var bra nog. Och jag klarade av situationen utan tårar. Just nu är jag tillfreds med mig själv och vill vara kvar i den känslan.

Äntligen kan jag få berätta för hela världen.....

Nu är det inte hemligt längre. Jag ska bli MORMOR!
Läs här om världens bästa nyhet.

Jag slogs omkull

Nyss slog gråten omkull mig igen....Det var längesedan den kom med en sån kraft!!
Jag försökte tänka på allt som vi har framför oss under året. som ska var glada, lyckliga saker., men samtidigt slog det mig att Rickard får aldrig vara med oss och uppleva detta tillsammans med oss........ Fan, jävla skit..... Jag hatar mitt liv just nu i denna stunden. jag var inte beredd på detta just nu..

Väcktes av vinden, och tur var väl det!

Jag vaknade till tidigt i morse av vinden, Gick upp och tittade ut och där satt "min" lilla färggranna fågel. Den som kommer med en hälsning då och då....

Det var exakt en sådan fågel som inspirerade mig att skriva dikten Lilla fågel under våren-07. Fåglar i olika situationer har kommit att betyda en del för mig. Jag kanske ska berätta om några av dessa händelser än en gång?

Så här skrev jag på bloggen i april 2007 om just Lilla Fågel:

Denna dikt skrev jag förra veckan, då jag varje dag hade en återkommande gäst. En ovanlig fågel som kom varje dag i säkert tre veckor. Första gångerna tänkte jag inte så mycket på det, men efter hand så.... Nu har den inte varit här på några dagar. Men den inspirerade mig i varje fall till dessa ord. Min fina bloggvän Ann överraskade mig i helgen med en illustration som hon har gjort till den. Idag sätter jag bild och dikt här på bloggen som en vårhälsning till oss alla!

Dags att sätta på PLAY-knappen

Min pausknapp är ON

Jag har tryckt min hjärna på Paus
Det gör mig likgiltig och känslolös

Det ger mig tillfälle att vila tankarna
Jag tycker det är skönt
att för stunden vara i pausläge

För hur det än är
så rullar livet på igen
och jag orkar inte alltid hänga med

Dikt © Gunilla Karlsson

Publicerad 2010-01-06 kl 22:01 på poeter.se

Jag hittar inte den rätta gnistan idag. Känner mig låg. Men som vanligt biter jag ihop och ska nog klara av jobbehelgen ändå. Börjar jobba om en halvtimme och missar även Let´s Dance-premiären. Får se om jag orkar kolla på webben när jag kommer hem ikväll....

Snö

Vi har fått mycket snö och allt är snötäckt. Det är vackert att se men ändå gör det ont i mitt hjärta och ger mig ångest. Idag vågar jag inte besöka Rickards grav. Känner på mig att jag inte klarar av det idag.

Jag letade upp min dikt om snöns betydelse. Jag återpublicerade den idag på min poetsida:

Vad snön står för i olika epoker i livet

Den finns även med i min senaste bok.

Tack min vän för en fin kommentar!

Jag grät över dina ord....

Hej vännen
Ville bara titta in och ge dig en kram.
Kramen är till dig min underbara vän.
Har läst början av din bok men fick sluta, jag blev aldeles matt, känslorna flödar, tårarna rinner. Tänker på dig i varje ord jag läser, det blir för mycket. Orden blir så levande, dom är så vackra. Jag har ju mina barn här runt mig och dom känslorna du vidarebefordrar till mig som läsare är så vackra och samtidigt så jobbiga.
Ändå kan jag aldrig riktigt förstå.....Jag har så mycket att vara tacksam över, mina underbara barn, min fina man, mina nära och kära och att du kom in i mitt liv Gunilla. F...n vad jag är glad över det, du betyder så mycket för mig.
kramar om dig och hoppas att jag snart kan ge dig en "riktig kram"
Berit