Idag var stolta dottern och svärsonen här och visade upp bilder från gårdagens ultraljud. Jag satt och studerade dem noga. Tänk, att kunna se det lilla livet som finns där inne. Att se den lilla kroppen med armar och ben.
Rebecca berättade för oss att det lilla livet nu är 9 cm från huvud till rumpa. Att de sett hjärtat slå och armarna och benen röra sig.
Jag lyssnar och suger åt mig allt om det nya, spännande och fantastiska som det här miraklet är. Det är verkligen ett mirakel!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar