I början på 2015 kraschade Passagens server och alla mina värdefulla blogginlägg, texter, bilder, foton och all kärlek från mina bloggläsare försvann. Jag startade min blogg där i Juli 2005 och började blogga om sorgen efter mitt äldsta barn. Trodde ju någonstans i min enfald att den skulle finns kvar och har under åren som gått kunnat gå in och titta tillbaks vid olika tillfällen och situationer. Ibland bara för att kunna fatta att det är sant, ibland för att leta minnen och ibland för att inse att jag kommit framåt på sorgens resa.... även om det aldrig blir målgång.
Idag kom jag in på en länk där jag bakvägen på något sätt kan komma åt en hel del av de skrivna inläggen. Dock inte alla och tyvärr har alla bilder och alla tusentals kommentarer och feedback från årens bloggande försvunnit helt.
Jag kommer att arkivera dem dem jag hittar här under istället och är tacksam att jag även har denna blogg som jag startade mest som en reservblogg när Passagen började fått tekniska problem redan för många år sedan.
2005
Så här såg den ut när jag började...
Gunilla´s blogg
Jag skriver om tankar och funderingar i sorgen efter min son. Det som är alla föräldrars mardröm är min verklighet!
Idag.........
19 juli kl. 09:55
vet jag inte vad som ska ske. Man har ju liksom slutat planera sina dagar utan tar dem som de kommer. Fint väder är det iallafall. Jag ska gå till graven och sätta mig en stund. Det är så rofyllt att sitta där och bara få vara. Jag är på graven minst en gång varje dag. Vet inte hur jag ska klara att vara där ifrån när vi åker på spa..........????????? Aldrig ska jag sluta älska dig! Jag kan nog aldrig fatta det!!!!!!!!!!
19 juli kl. 16:28
........Nu har jag suttit vid min sons grav och gråtit. Det gör så ont att det är sant. Det gör så ont att att låtsas vara stark när man egentligen inte orkar. Det är så fruktansvärt att veta att hans liv slutade vid 23 års ålder. Jag som trodde att jag skulle få se honom gifta sig och skaffa barn. Allt sånt som hör till framtiden.........Vilken jävla framtid förresten!!! Den finns inte i min värld nu.....
Så måste det vara
19 juli kl. 22:17
Från ett vackert vykort som kom i brevlådan häromdan:...Om Gud bär hela världen i sina händer då bär han även dig. Sorg och saknad
24 juli kl. 20:26
Det finns ingen sten så tung som sorgen vi känner. Det finns, ingen ros så vacker som minnena av dig / Maud Larsson
93 dagar........
25 juli kl. 11:43
har jag nu levt utan dig, min son. Varje dag saknar jag dig. Det som inte fick ske, skedde. Det som inte fick hända, hände.
Livet har förändras. Ingenting är självklart. Ingenting är helt. Det gör så ont att behöva stanna här på jorden länge till utan dig!
Jag vet att jag måste försöka. Jag vet att du inte hade velat se mig så här ledsen. Om jag nån gång var bekymrad för dig, så sa du alltid: Det är lugnt mamma!
Men det gör ju så förbannat ont att det är sant!!!!!!!!
Aldrig mer får du..........
26 juli kl. 21:00
Vaknade vid 4-tiden i morse och låg och tänkte på mycket saker som du aldrig mer får göra.......sånt du gillade.
Du får aldrig mer lyssna på musik och titta på video.
Du får aldrig mer festa med kompisar, dricka öl och träffa tjejer.
Du får aldrig mer äta pizza och gå på McDonalds.
Du får aldrig mer ringa till syrran och kolla läget.
Du får aldrig mer spela CS med lillebrorsan.
Du får aldrig mer fiska ihop med farsan.
Du får aldrig mer berömma morsan för maten och säga: Fint det här!
Du får aldrig mer fira din födelsedag och julafton.
Fy fan...........vad det är mycket du aldrig mer får!
Många av bilderna
26 juli kl. 23:52
på min blogg, är bilder jag har hittat på dataskiva som sonen hade lagt in bilder på. Många av bilderna är så vackra tycker jag så att jag vill dela med mig av dem.
Vi lyssnar mycket på hans musik också. Texten i musiken har fått en helt annan innebörd nu. Man lyssnar verkligen på orden. Man kan nästan prata med varandra genom musiken.
Man vill så gärna tro
27 juli kl. 09:35
I nästa rum
Döden betyder ingenting ...
Jag har bara slunkit iväg in i nästa rum.
Jag är jag och du är du.
Det som vi var för varandra, det är vi fortfarande.
Kalla mig mitt gamla vanliga namn, tala till mig
på det lättsamma sätt som du alltid gjorde.
Använd inte något annat tonfall, tvinga dig inte
att se högtidlig och sorgsen ut.
Skratta, som vi alltid brukade skratta åt de små skämt
som roade oss båda.
Be, le, tänk på mig, låt mitt namn alltid vara
det vardagliga ord det alltid var,
låt det sägas utan särskild innebörd,
utan någon skugga som faller på det.
Livet betyder detsamma som det alltid gjort.
Det är likadant som det alltid varit, livet går alltid vidare.
Varför skulle jag inte finnas i tankarna
för att jag inte finns inom synhåll?
Jag väntar på dig, för en tid, någonstans mycket nära,
alldeles om hörnet.
Allt är bra.
Canon Henry Scott Holland
29 oktober kl. 22:24
PS. Skriv gärna i min gästbok. Antalet besökare börjar närma sig 1500, men inte många som skriver något. Hjälp till att ändra på det, så är ni snälla! DS
30 oktober kl. 19:40
heter en bok av Mark Levengood och Unni Lindell. Jag har den boken och satt och bläddrade i den ikväll. Jag hittade några roliga citat:
Änglarna ligger och vilar på molnen för att de inte har något att göra. Det är människor som egentligen är fåglar Och så är de snällare än jultomten. / Jenny 6 år
När Gud dog kom han till himlen precis som alla andra. Och sedan har han blivit kvar där. / Erik 5 år
Ibland kan jag se rök på himlen efter Gud. För att han flyger så fort och har så bråttom. Han spyr ut rök. / Iselin 5 år
Visst gör det gott att läsa vad barn tänker. Så kloka de egentligen är. Och ärliga.
Min söndag har varit sådär. Svärmor ligger på sjukhuset och vi besökte henne i eftermiddags. Sedan har jag varit iväg och träffat mina vänner, änglamammorna. Och fått lite kraft inför den kommande veckan. Det känns så viktigt det där att träffas och prata och ibland bara lyssna.
Nu har vi precis ätit sen middag. Det blev ostfile, ris och sallad som blev över från igår. Nu ska jag bara koppla av och sedan kl 21.00 är det dags för ännu ett avsnitt av Medicinmannen. Ha en trevlig kväll önskar jag er alla!
Det gör ont att vakna
31 oktober kl. 10:39
varje morgon och veta att det är sant. Hur jag gråter varje morgon när jag tänker vilken jävla mardröm jag lever i. Alla dessa minnesbilder som poppar upp när som helst. Idag när jag vaknade hade jag bilden av min son liggandes i kistan, den dagen vi tog farväl av honom. På minnesstunden i sjukhuskapellet. Hur jag hur gärna som helst hade bytt plats med honom. Hur chockade och förtvivlade vi var allihop. Bara känslan jag hade när jag visste att nu var det sista gången jag fick känna på honom och krama om honom. Hur fint det blev med alla rosor och brev och mössan från lillebror som jag lade bredvid honom. Jag sprutade Fahrenheit på hans skjorta och han luktade så gott. Nu gråter igen när jag skriver ner det här, men jag känner att jag vill skriva ändå.
Min son, aldrig ska jag sluta älska dig!
Min starka mamma
31 oktober kl. 21:52
Min starka mamma
Min mamma är så stark, det säger faktiskt alla
Men i ensamhet om natten har jag sett hennes tårar falla.
Men i ensamhet om natten har jag sett hennes tårar falla.
Under sömnlösa nätter kommer jag tassande på tå
Hon vet inte att jag är där för att hjälpa henne förstå
Hon vet inte att jag är där för att hjälpa henne förstå
Lika ändlöst som strandens vågor och hennes smärta
Jag vakar över min starka mamma som alltid bär mig
i sitt hjärta.
Jag vakar över min starka mamma som alltid bär mig
i sitt hjärta.
Hon bär ett leende, ett leende som hon tror hon döljer
Men genom Himlens dörr ser jag tårarna som följer.
Men genom Himlens dörr ser jag tårarna som följer.
Min mamma försöker att hantera döden
för att hålla mig kvar
Men alla som känner henne vet att det är
den enda möjlighet hon har.
för att hålla mig kvar
Men alla som känner henne vet att det är
den enda möjlighet hon har.
När jag vakar över min starka mamma?
genom Himlens öppna dörr
försöker jag förklara att änglar skyddar mig nu
så som hon gjorde förr.
genom Himlens öppna dörr
försöker jag förklara att änglar skyddar mig nu
så som hon gjorde förr.
Men jag vet att det inte hjälper,
eller lättar bördorna hon bär,
har du möjlighet, gör ett besök?
och visa att du håller henne kär.
eller lättar bördorna hon bär,
har du möjlighet, gör ett besök?
och visa att du håller henne kär.
Vad hon än säger? hur hon än mår
Min starka mamma har ett hjärta, för alltid fullt av sår.
Min starka mamma har ett hjärta, för alltid fullt av sår.
Kaye Des´Ormeaux
Svensk översättning Helen S. Wirén
Svensk översättning Helen S. Wirén
Fått lite ny kraft idag
Ny vecka att vänta......
27 november kl. 21:15
när jag träffade mina vänner som också har mist ett barn. Idag var en föreläsare där och berättade att idag kunde hon leva ett bra liv igen. Hon har mist sin son för 14 år sedan och satte kanske nåt frö om att någon gång längre fram i mitt liv kan jag också njuta och få ett bra liv igen, men att det tar tid. Mellan 7-10 år tar faserna man ska ta sig igenom efter förlusten av ett barn. Att gråta är förlösande och viktigt att få göra. Att lära sig vila i sorgen och kunna ta vara på de dagar som är någorlunda. För de svarta hålen ramlar man ner i ändå emellanåt. Vi pratade också om våra olika erfarenheter om klumpiga kommentarer från vänner, arbetsgivare, grannar mm. Att den erfarenhet som vi sitter inne med kan inte läras ut, utan måste upplevas för att förstå. Och den erfarenheten är dyrköpt och inget man önskar någon annan. Att få träffa dessa mina nya vänner har blivit en livlina i mitt liv. Ny vecka att vänta......
28 november kl. 10:43
ifall sonens skola kommer att höra av sig. Hela förra veckan gick utan att nåt hände. Vi skulle bli kallade för att sitta ner och prata tillsammas om skolsituatonen. Jag känner mig maktlös som mamma och hade behövt stödet från skolan, men de är tydligen tafatta inför såna här situationer om sorg. Läste en artikel i Aftonbladet i lördags. Visserligen handlar det om tsunaminibarnen, men varje enskild tragedi är en katastrof för just den familjen det drabbar. Jag läste den artikeln och kände att det här stämmer ju även för mitt yngsta barn som lever kvar med sin sorg efter en älskad storebror. En storebror som han alltid sett upp till finns inte kvar längre i hans liv. Läs gärna ni också:
Idag tänder jag två ljus
30 november kl. 10:59
ett för min son och ett för barnens farmor. Igår somnade hon in efter kort tids sjukdom. Jag vet att hon nu får träffa min son och det känns skönt. Men hur mycket ska man klara av?
vi har bestämt oss nu.......
1 december kl. 22:09
att vi åker till Göteborg trots allt. Jag och min man har ju biljetter till Elton John på lördag kväll och tågbiljetter och hotell bokat, men ändå varit tveksamma fram till idag. Svärmor hade velat att vi skulle åka. Hon tyckte om hans musik och var så glada för vår skull.
Barnen kommer att vara tillsammans i helgen. Så det känns tryggt att veta. Nu sitter jag här med hårfärg i håret och väntar på att äggklockan ska ringa så jag kan gå och skölja ur det. Ser fram emot en helg tillsammans med min man och känner mig faktiskt laddad att komma hemifrån.
Vi har varit på sonens grav idag och tänt ljus och lagt en röd ros och berättat om våra planer för honom. Sedan sköter min dotter om graven i helgen.
Jag återkommer efter helgen och berättar om vår weekend.
Hemma igen......
4 december kl. 23:08
Min älskade son
Nu är pappa och jag hemkomna efter vår sedan länge inbokade Göteborgshelg. Tänk det var i början på april när du fortfarande levde här på jorden som jag bokade Elton John- biljetter och var så jäkla glad att vi hade fått så bra platser. Du tyckte jag var lite väl uppjagad över mina biljetter och det var jag ju också. Eltons musik har jag gillat sedan jag var tonåring.
Farmors död nu i veckan gjorde oss tveksamma, men i torsdags bestämde vi oss för att åka trots allt. Det hade farmor velat. Hon tyckte ju det var bra att vi skulle få komma iväg, jag och pappa. Hon tyckte vi behövde det.
Fredagskvällen tillbringade vi på Liseberg och julmarknaden. Åh, vad fint med all denna belysning. Helt underbart att strosa runt och bara titta.
Igår kväll var det då dags för att se och höra Elton John på Scandinavium. Vi hade ju fått platser nära scenen, på rad 5 och alldeles i mitten. Det var helt enormt och kändes nästan overkligt att sitta så nära. Det kändes som om både du och farmor var med mig och pappa där på konserten. Farmor tyckte ju om hans musik och du har kanske lärt dig. Det var värt varenda krona det kostade att vara där. När Elton drog igång med Sacrifice rann mina tårar. Då kändes du så nära igen.Som jag har gråtit till den sången sedan du dog. Brukar spela den när jag tittar på dina foton på datorn.
Det har varit en skön och avkopplande helg, och vi har fått lite kraft inför den kommande veckan när vi nu ska ha farmors begravning. Jag vet ju att ni har fått träffats igen och det känns skönt att ni har varandra där uppe. Farmor hade ju en dröm om dig för några veckor sedan och nu blev det så.
Aldrig ska vi sluta älska dig!
Nu är pappa och jag hemkomna efter vår sedan länge inbokade Göteborgshelg. Tänk det var i början på april när du fortfarande levde här på jorden som jag bokade Elton John- biljetter och var så jäkla glad att vi hade fått så bra platser. Du tyckte jag var lite väl uppjagad över mina biljetter och det var jag ju också. Eltons musik har jag gillat sedan jag var tonåring.
Farmors död nu i veckan gjorde oss tveksamma, men i torsdags bestämde vi oss för att åka trots allt. Det hade farmor velat. Hon tyckte ju det var bra att vi skulle få komma iväg, jag och pappa. Hon tyckte vi behövde det.
Fredagskvällen tillbringade vi på Liseberg och julmarknaden. Åh, vad fint med all denna belysning. Helt underbart att strosa runt och bara titta.
Igår kväll var det då dags för att se och höra Elton John på Scandinavium. Vi hade ju fått platser nära scenen, på rad 5 och alldeles i mitten. Det var helt enormt och kändes nästan overkligt att sitta så nära. Det kändes som om både du och farmor var med mig och pappa där på konserten. Farmor tyckte ju om hans musik och du har kanske lärt dig. Det var värt varenda krona det kostade att vara där. När Elton drog igång med Sacrifice rann mina tårar. Då kändes du så nära igen.Som jag har gråtit till den sången sedan du dog. Brukar spela den när jag tittar på dina foton på datorn.
Det har varit en skön och avkopplande helg, och vi har fått lite kraft inför den kommande veckan när vi nu ska ha farmors begravning. Jag vet ju att ni har fått träffats igen och det känns skönt att ni har varandra där uppe. Farmor hade ju en dröm om dig för några veckor sedan och nu blev det så.
Aldrig ska vi sluta älska dig!
5 december kl. 21:34
Idag har jag varit hos sjukgymnasten och fått ultraljud och värmebehandling för nacke/axel. Känns så skönt när man går där ifrån. Regnade jättemycket när jag skulle gå i stan efteråt, så det blev en kopp the och scones istället på ett jättemysigt cafe´. Satt där i lugn och ro och läste Aftonbladet och inväntade min man. Innan vi körde hem var vi vid vår sons grav och tände ljuset i lyktan. I helgen ska vi köpa en liten gran eller en och sätta där till honom. Köpte en jättefin girlang med frostade snöflingor på Lisebergs julmarknad som vi ska pynta granen eller enen med.
Till middag idag blev det pyttipanna och stekt ägg. Min mans bror kom också hit och fick mat ikväll. Det är mycket som måste ordnas inför svärmors begravning. Det är en kämpig vecka vi har framför oss.
6 december kl. 08:16
"Det finns ett hem långt bortom sorgens land
Vad här vi tror, skall där bli uppenbart
och den som här stått ut i mörka dagar
skall lyftas upp i ljus som strålar klart
Där får till sist vi svar på alla frågor
vi blickar in i Guds mysterium
och efter ensamhet och död vi lever
i hans gemenskap bortom tid och rum
Där finns ett land av frid som änglar känner
Där leker vi som glada barn en gång
på paradisisk mark med alla helgon
och prisar Herren med vår nya sång"
Vad här vi tror, skall där bli uppenbart
och den som här stått ut i mörka dagar
skall lyftas upp i ljus som strålar klart
Där får till sist vi svar på alla frågor
vi blickar in i Guds mysterium
och efter ensamhet och död vi lever
i hans gemenskap bortom tid och rum
Där finns ett land av frid som änglar känner
Där leker vi som glada barn en gång
på paradisisk mark med alla helgon
och prisar Herren med vår nya sång"
Denna dikt fick jag av Hjördis i en kommentar förra veckan.
Nu på morgonen är det lika trist väder ute som igår. Fast det regnar inte. Jag tror jag kryper ner under täcket en stund till och ligger och läser lite. Jag var på biblioteket igår och lånade några böcker. Jag lånade även en CD, det har jag aldrig gjort innan. Jag lånade hem Di Leva´s senaste skiva. Jag reserverade även boken om Ted Gärdestads liv. Ted var min stora idol när jag växte upp. Jag har följt allt om hans liv genom åren som också slutade tragiskt.
Städat idag
6 december kl. 21:24
nästan hela dagen. Snart är alla golv rentvättade i hela huset. Det är en del som måste ordnas inför svärmors begravning på torsdag. Vi ska samlas hemma hos oss efteråt och min man har fixat ihop extrabord och stolar. Jag har plockat fram dukar och ljus. Vi har skrivit en checklista som vi går efter och kryssar av efter hand.
Till middag ikväll blev det makaroner och köttbullar. Önskemål från sonen och det var ju lätt att uppfylla. Känner mig trött i huvudet nu och ska gå och lägga mig om en stund. Så jag klarar nästa dag också. Det känns bara som om det blivit för mycket nu.
7 december kl. 09:59
Jag står vid havet. Det ligger ett skepp vid kajen. Kaptenen låter morgonvinden gripa tag i seglen och skeppet ger sig ut på den blå oceanen. Det är ett vackert skepp som är byggt för långa färder. Jag står och ser på det när det glider iväg ända tills det försvinner som en liten prick vid horisonten. Just då hör jag någon vid min sida säga: "Nu har han lämnat oss". Lämnat oss för vad? Bara försvunnit utom synhåll för mig. Det är allt. Han är lika vacker och välbyggd som när han lämnade stranden. Detta att han har blivit allt mindre och till slut försvunnit är ju bara som jag ser det. Just när rösten vid min sida säger att han har lämnat oss, finns det någon på en annan strand som ser honom dyka upp vid horisonten och en annan röst som ropar: "Här kommer han".
Kram, Annika
7 december kl. 22:50
tänk vad häftigt egentligen. Jag fattade ju inte varför jag hade så många besökare förrän nu, när poletten trillade ner.
Nu är vi klara med alla förberedelser inför morgondagen. Satt ihop borden till långbord med plats för 12 personer, sedan kan upp till 8 sitta runt soffbordet. Det ska väl räcka hoppas jag. nu ska jag gå och lägga mig och få kraft för det jobbiga som ska ske imorgon. Jag säger god natt med en söt bild som jag fick av min sorgesyster Susann idag.
kloka ord
8 december kl. 23:55
Bättre att slösa med vänliga ord än att samla på dem.
Visst är det så många gånger att man känner att det skulle jag sagt istället för att bara tänka det eller inte våga säga det. Jag kan känna att vi har fått en djupare relation med familj, närmsta släkten och de godast vännerna efter allt vi har råkat ut för de senaste 7 månaderna. Min dotter sa faktiskt idag att efter allt vi har fått genomgå finns det inget som är värre.
Börjar med att visa en av min äldste sons fantasy-bilder som vi har hittat på en CD bland hans saker. Det är så mycket mystik över många av bilderna. Jag har visat några av hans bilder innan och kommer att visa fler så småningom. Likaså är det med mycket av hans musik vi lyssnar på nu. Texterna hamdlar mycket om angels och heaven. Känns lite som små tecken han visar oss. Att det finns något efter detta livet. Det är jag övertygad om. Den tron har jag fått efter att jag miste min son. Därför kan jag också känna mig trygg nu när han har fått sin farmor till sig.
Idag tittar solen fram. Kanske man skulle försöka sig på en promenad och få lite frisk luft nån gång under dagen. Idag är inget inplanerat och jag ska bara ta det lugnt.
Önskar er alla en bra dag
Det blev en promenad
9 december kl. 16:56
ute i solskenet idag. Gick till sonens grav. Ville gå dit i dagsljus. Det blir ju mörkt så tidigt och vi har bara varit där på kvällarna denna veckan. Rosen som vi lade där förra veckan innan vi åkte till Göteborg hade frusit men var så vacker ändå, så jag låter den ligga kvar lite till.
Har läst lite dikter som jag har samlat på mig och lyssnat på Thomas DiLevas senaste skiva i eftermiddags. Nu väntar en skön hemmakväll tillsammans med familjen. Vi ska göra nån god mat och sedan bara ta det lugnt.
Gunilla´s blogg
Jag skriver om tankar och funderingar i sorgen efter min son. Det som är alla föräldrars mardröm är min verklighet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar