tisdag 8 juni 2010

Till alla änglaföräldrar


Början på min vandring..


Finns det ett ljus
på den väg vi vandra?
Man kommer dithän
säger de andra,
de föräldrar som också
ett barn har mist
Det tar mellan 5-8 år
att komma fram till sist

Då när ljuset börjar synas
man kan leva någorlunda igen
i det liv som fått växa ihop
med den stora saknaden
Ett arbete värre
än något annat vi haft
Dygnet-runt arbete
som har krävt tårar och all kraft

men då
efter åtta år
vill jag kunna må.


När jag tänker så har jag ju bara tre år kvar innan jag ser ljuset

Dikt © Gunilla Karlsson

4 kommentarer:

  1. Kramar om varmt!

    /Eva

    SvaraRadera
  2. Ja det finns ett ljus! Men det tar tid och gör ont!
    Kram Susanne

    SvaraRadera
  3. Linda Martinsson12 juni 2010 kl. 09:46

    Hej snäckan!! Det tar tid och gör ont men,ljuset kommer.Jag vet det va ju 9 år sedan jag miste filip och lärt mig leva med det.Finns dagar då jag vill gömma mig,då får man göra det.Varma kramar Linda

    SvaraRadera
  4. Tack Eva, Susanne och Linda!
    Kram Gunilla

    SvaraRadera