fredag 30 april 2010

Rörd till tårar

Ikväll tog jag bilen efter kvällsmaten och körde iväg för att strosa lite för mig själv på Maxi. Det blev bara lite duschtväl, strumpor och ett par reaplagg.
På hemväg på motorvägen känner jag hur tårarna vill fram. Jag blinkar och sväljer för att dämpa känslorna. Bestämmer mig för att köra till Rickards grav innan jag kör hem. I radion spelas Lugna favoriter. Precis när jag är framme vid parkeringen så hör jag en tjejröst i etern. Något får mig att sitta kvar i bilen och lyssna färdigt på samtalet.Programledaren frågar flickan om hon har haft en bra dag och då svarar flickan -Nej, min mamma gick bort idag. Han beklagar hennes sorg. Hon vill höra Jan Johansens Se på mig. Jag satt kvar i bilen och lyssnade på hela låten och grät. Hela situationen fick mig att lossa på känslorna och tårarna rann. Jag grät för flickan.
Jag grät hos Rickard ikväll. Jag grät för att jag saknar honom. Jag grät för att blommorna börjat vissna. Jag grät för att jag känner mig svag. Jag bad om styrka till allt som behövs. Jag hoppas att någon hörde min bön.

torsdag 29 april 2010

Veckans fotoutmaning hos wtfdc

Veckans nya tema 

Jag har tvekat länge denna gång men nu i sista stund kommer


Jag har sett att det har blivit många cykelbilder denna vecka, så det är inte så kul att inte sticka ut...
Det får passa med framhjulet på cykeln som nu fr.o.m 26 april är med i en lagtävling tillsammans med arbetskollegor cyklar. Tillsammans ska vi cykla så mycket som möjligt både till och från arbetet men även på fritiden. Alla km. registreras  och kanske vinner vi några av alla priser.

Beautiful Blogger Award


Jag har fått den här fina awarden av Tonårsmorsa. En bloggare som jag följt under mina år som bloggare. Tack så mycket Fatou!

Instruktion; kopiera in awarden, länka till den du fått den av och ge den sen vidare till 7 andra bloggare och länka till dem + berätta 7 saker om dig själv – sprid lite glädje!


De 7 bloggare jag vill länka detta vidare till (utan inbördes ordning) är alla nya bloggar för mig som jag har lärt känna sedan jag bytte bloggportal och de är följande:

Me and my love
Sfinxen bloggar
Maskroskvinnans Tankefrön
Livet här och nu
Mitt liv i dur och moll
Qoola Qvinnor
Vägen mot en diagnos

(Jag vet att inte alla bloggare gillar det här, men de som vill föra vidare får göra det och de som inte vill får låta bli och om det är någon som inte är länkad och ändå vill göra det, så är det naturligtvis helt okej!):


Så sju saker om mig:

Jag har varit med på TV en gång. 

Jag älskar änglar, men det vet väl snart varenda kotte :)

Jag har publicerat dikter i sex olika böcker, tre egna diktsamlingar och tre diktantologier.

Jag bakar väldigt goda kanelbullar, om jag får säga det själv och det säger även andra.

Jag tycker om att spela Wii. Har nyligen investerat i ett sådant och har jättekul med detta både ensam och tillsammans med familj och vänner.

Jag har gått från att ha varit "katthatare" till kattälskare och äger nu två katter Mimmie och Mitzy.

Jag känner mig ibland unik när jag berättar att jag har samma man sedan 32 år, men så är det och vår kärlek har gett oss tre barn och till sommaren kommer vårt första barnbarn.

Tack min vän!

Jag har fått en ny änglabild :)
Love you!!!

♥ Jag vill tacka er som blivit medlemmar på Rickards minnessida på Facebook ♥
Vi är väldigt glada att se att en del av Rickards vänner och kompisar har hittat dit.
Dela gärna med er av minnen ni har tillsammans med Rickard, gamla såväl som nya. Kanske ni har några foton ligggandes? Berätta om saker ni gjorde tillsammans. Låtar som ni vet att Rickard gillade mm.
Sprid gärna länken vidare... Den är tänkt att bli en fin sida till Rickards minne ♥

Kram till er alla från Gunilla

PS. Sjävklart är vi glada för alla er som vill bli medlemmar. Många av er är ju föräldrar som själva har förlorat barn och vi har fått kontakt med varandra på olika sätt och är värdefulla för varandra ♥

onsdag 28 april 2010

På den andra sidan

Ut ur bubblan och in i nyhetsvärlden



Efter att ha jobbat två dagar och till råga på det fått besvär med ryggen igen så har min fridag ägnats en hel del åt att läsa nyheter och bli lite uppdaterad. De sista två veckorna har jag inte orkat mer än att skumma igenom tidningarna och knappt lyssnat på några nyheter förutom om askmolnet från Island och prinsessans brytning av förlovningen.

Att ett ungt par gör slut är ändå ett bevis på att vi lever i modern tid och även de kungliga kan drabbas av osämja och otrohet. Det har stått så mycket om att en bruten förlovning skulle vara etikettfel och inte lämpligt i tid inför kronprinsessans bröllop. Jag tycker att prinsessan Madeleine gjorde rätt som bröt förlovningen med den man som tydligen varit otrogen mot henne. Kungen verkar lite "gubbig" i en del av sina åsikter. Inte går en sådan stor sak att hållas inom familjen? Kanske det är lite skämmigt för kungaparet att nu erkänna att den man som de höjt till skyarna som perfekt svärson inte var så präktig. Kanske får de upp ögonen för Victorias val av make och att en man av folket inte behöver vara sämre än en från det finare folket? Historien fortsätter...

Något som upprör mig är att läsa att killen som är åtalad och dömd för människorov, våldtäkt och försök till mord på Emma nu ska byta till en kändisadvokat!! Vad kostar inte det? Vem betalar?? Händelsen skedde här i vår hemstad i höstas och har väckt mycket uppmärksamhet. I dagens lokaltidning haglar åsikterna över att den dömde killen kanske nu lyckas få sitt straff sänkt. Vad tänker då inte flickan och hennes familj? Vem sänker deras lidande?? Pappan säger i Aftonbladet:
– Silberskys inställning är bara förnedrande, ett stort skämt. För Emma finns ju inget förmildrande, hon är hjärnskadad och handikappad.

En annan rättegång som jag försöker följa är denna. Den är en story utan dess like och jag har följt den via nyheter och Efterlyst. Många frågetecken återstår??? Må rättvisan segra.

Har man gjort ett brott måste man sona för det. Såsom Annika Östberg som snart är en fri kvinna. Se dokumentären Att stå utanför och se in... på Svt Play.

Slutligen vill jag också skriva något om kvinnan som skrev ett brev om sin önskan att få dö. Att hon fick sin ansökan godkänd av Socialstyrelsen känns som ett stort steg i rätt riktning. Kim ska få sin önskan beviljad. Ett modigt beslut av henne. Hon väljer att avsluta sitt liv efter långt lidande.

Det blev bloggat om många olika livsöden som om man sätter dem tillsammans får inställda flyg och brutna förlovningar att tyckas som små bekymmer.....


tisdag 27 april 2010

Utanför mitt hus...

Fototriss del 92: Så här ser det ut där jag är idag



Våra vackra våradonis, narcisser och årets första underbara gullviva.
Lite kul att allt blev i gult :)

MusikOFotoAutomaten / Folkmusik/Visa .. Kvinnlig musiker

Denna vecka vill Pia-Lotta att läsarna ska dela med sig av folkmusik/visor med kvinnliga artister.

Mitt val faller direkt på Åsa Jinder. Jag tänker på mycket av den vackra musik och underbara texter hon har trollat fram. På senare år har Åsa även börjat sjunga själv under framträdanden och konserter och det gör hon så fantastiskt bra.



Jag har fått en del kontakt med Åsa Jinder tack vare vårt bloggande. Jag räknar henne som en vän även om jag bara har träffat henne en gång och det var efter en julkonsert i vilken Åsa medverkade. Jag och min vän Lotta, även hon en änglamamma och bloggvän med Åsa på en bild från just denna kvällen.









Till sommaren hoppas jag att nästa tillfälle ges då Åsa ska ut på en Skåne-turné och närmar sig mina hemtrakter. Jag hoppas att det löser sig med ledighet från jobbet när den dagen kommer för har jag tittat rätt så jobbar jag och det är mitt i semestertider :(

måndag 26 april 2010

Om min måndag

Nu är snart veckans första dag avklarad. Jag har jobbat hela dagen, tog sedan min kamera när jag kom hem och fotograferade lite runt huset och i trädgården för veckans olika utmaningar :)


Kameran följde även med till kyrkogården när jag besökte Rickards grav för titta på hans fina blommor från i fredags, för att tända ljus och vattna. Idag orkade jag med mitt besök utan att bli ledsen.


Kvällen har tillbringats i soffan framför TV med först Arn och sedan Hollywoodfruar. När Mitzy hoppade upp och la sig på vårt akvarium åkte kameran återigen fram för att föreviga detta på bild.

söndag 25 april 2010

Lyssna... helt underbar



Jag hamnade på youtube och fortsatte klicka mig fram och lyssna vidare. Båten och havet fick mig att tänka på följande dikt:

Brev till min son på andra sidan stranden


Älskade vän
Vi saknar dig så
Jag tror aldrig jag kan förstå
Inte fullt ut
Att din tid här hos oss är slut

För mig är du ute och reser
Du reste till evigetens land
Den har en annan strand

När skeppet du tog försvann i horisonten
Dök det upp i åsyn från en annan strand
Stranden som tillhör evighetens land

Där blev du välkomnad
Av de du redan känner
Och av alla nya vänner

Älskade vän
En resa med skeppet även jag får
Men det kan dröja veckor, månader, år
Då får jag åter höra din röst och får se dig
Jag får känna din doft när du kramar mig.

Aldrig ska vi sluta älska dig!

Kram Din Mamma
 
/ skrivet av © Gunilla Karlsson
finns med i boken " Sorgen är kärlekens baksida Aldrig skall jag sluta älska dig"
ISBN 978-91-976121-6-6

Tack Eva!

Din länk fungerar




Apropå änglar så kika gärna på min boktävling...

lördag 24 april 2010

Själslig bakfylla


Idag känns det som efter en större kraftansträngning. Det är som om batterierna har tagit helt slut...
Trots en runda i stan, utevistelse i vårsolen och promenad i det sköna vädret blev jag inte piggare utan bara tröttare. Till slut så insåg jag att sängen lockade mer och nu har jag precis sovit lite mer än en timme.

Än en gång, tack för alla omtankar och kramar i kommentarer, mail, post, sms, telefon och tända ljus och blommor till Rickard och vår familj under gårdagen! Varje litet ord och handling värmer, det ska ni veta...

fredag 23 april 2010

torsdag 22 april 2010

För exakt 1 år sedan skrev jag på min blogg:

Om imorgon

Fyra år som änglamamma


Imorgon blir jag fyra år som änglamma
Idag för fyra år sedan var jag en vanlig tre-barnsmamma
Ovetandes att jag nästa dag skulle få beskedet
som gjorde mig till både änglamamma och mamma
till ett barn i himlen och två kvar på jorden
Dessa tre barn är mitt allt!
För dem hade jag hellre själv mött döden
För dem hade jag hellre själv tagit all smärta
de blev påtvingade i sina unga år.
All smärta och kaos de själv levt med under dessa år
De tvingades se sina föräldrar förändras till zombies
som mest gick runt i sina små bubblor och såg inte resten av omvärlden
Snart vill jag vakna ur den här mardrömmen
Tänk att kunna vakna en morgon och inse att allt var en dröm!
Jag vet många som hade velat börja leva sina liv bättre än vad vi gör nu
Tyvärr kommer mardrömmen alltid att vara vår familjs verklighet
Vi lär oss att för varje dag hantera och anpassa oss efter den

© Gunilla Karlsson 090422


Nu har ännu ett år passerat och imorgon när jag vaknar kan jag räkna mig som 5 år som änglamamma. Nu ska jag gå till sängs och förhoppningsvis få lite sömn med hjälp av insomningstabletten jag ville ta ikväll.

Luften liksom försvann

Jag vaknade alldeles för tidigt idag. Planerna på bak fanns kvar så det var bara att sätta igång. Så vid nio-tiden var kanelbullarna färdiga.

Jag har fixat och donat lite med städ och tvätt under förmiddagen. Allt har rullat på ganska bra. För en stund sedan surfade jag runt bland några bloggar och läste orden på dotterns blogg. Verkligheten kom ikapp mig och luften liksom försvann för en stund...



Jag säger som din lillasyster: Fan vad vi saknar DIG.

onsdag 21 april 2010

Bakplaner

Idag sov jag länge och sedan landade jag i soffan och kollade lite på TV. Våra bästa år är en serie som jag ser då och då, mer sällan nu än tidigare. Men det är ändå ingen risk att man missar så mycket i handlingen även om det dröjer veckor mellan gångerna.

Just nu känns det som om jag vill ställa till med bak imorgon. Hoppas det känns likadant imorgon. Har varit och handlat ikväll, det som fattades här hemma för att kunna baka kanelbullar och snickerskakor

 

 Vill ha lite gott att bjuda ev. fikagäster som dyker upp under fredagen.

För exakt 3 år sedan skrev jag på min blogg:

Fattar nog inte riktigt...  
Har fått mail av mitt bokförlag i veckan. Det har redan kommit in förhandsbeställningar på min kommande bok. Och bekanta har hört av sig som vill köpa den när den kommer ut. Jag är så stolt och vet att Rickard sitter där på andra sidan nu och säger: Häftigt morsan!!!



Vem kunde för fem år sedan ana att jag idag kan kalla mig författare? Sorgen efter mitt äldsta barn fick mig att börja skriva ner mina tankar och känslor. Det blev först med papper och penna, sedan kom bloggandet och med snart därefter kom dikterna och de små berättelserna. 
Jag har gett ut tre olika boktitlar på samma förlag: Sorgen är kärlekens baksida - Aldrig skall jag sluta älska dig, Det fattas bitar i mitt pussel och nu senast Jag kan skymta ljuset.

Jag har fått många positiva reaktioner på mitt skrivande både av läsare och genom olika artiklar och utlottningar i media. Jag har fått veta att mina böcker ger tankeställare om livets betydelse och att orden är igenkännande för andra som kanske befinner sig i sorg. 
Jag har även fått höra versioner där mina vänner har lånat ut böckerna vidare till sina vänner och fått tillbaks dem med orden: "Jag klarar inte av att läsa dem! Det är för sorgligt!" Det får mig att börja undra? Vad är de rädda för? Sin egen rädsla? Det är ju bara ord i en bok för dem! För mig är innebörden i orden verklighet! Det är vårt liv! Vår mardröm! Kanske ska man se även dessa reaktioner som positiva? Det är ju ändå bevis på att man berör...

Bland länkarna på höger sida här på min blogg: Bokbeställning 

På min gamla blogg finns en länk till olika nätverk som jag kan rekommendera.
Där finns också en (ej helt uppdaterad) länk till min medverkan i media.

Apropå böcker så kika gärna på min boktävling...

Jag kan det, jag också

Läs Marcus Birros nya krönika i dagens Expressen: 







tisdag 20 april 2010

Jag ber om ursäkt!

Jag ligger ganska lågt med mitt bloggande just nu. Jag läser allt här på min blogg men har ingen ork att kommentera så vidare bra för tillfället.

Jag vill bara tala om för er att era ord betyder mycket, mycket för mig, era kramar känns genom cybern och jag lovar att bli bättre på att ge respons tillbaks tiller... Bara denna svåra tid passerar förbi....

I love my blogfriends! No matter what! I hope you´ll understand?

så denna är till er alla som jag inte svarat
TACK!

För exakt 4 år sedan skrev jag på min blogg:

fyllde du 24 år och vi kunde bara gå till din grav och ge dig blommor och göra vackert. Om några dagar har vi årsdagen. Den dagen du vandrade till andra sidan. Jag kan fortfarande få stunder när jag tror att det är du som öppnar ytterdörren och kommer in. Kan inte fatta att det har gått över ett år sedan jag fick en varm kram av dig och borrade in näsan och kände din doft. Du gillade Fahrenheit och luktade alltid så gott.
Vi är inte längre den där glada familjen. Vi kämpar alla på våra olika sätt att försöka klara oss vidare. Vi är ju så många som har blivit påverkade av detta ofattbara att behöva mista en son, en storbror, ett barnbarn.........
Och just längtan och saknaden efter dig blir större för varje dag som går. Den längtan är som att längta efter någon som är bortrest eller när man själv är iväg och längtar hem till de sina. Men det återseendet får vi ju inte uppleva i detta livet. Och det är det som är så fruktansvärt, att försöka inse detta. Idag vill jag inte fatta detta. Kan inte fatta det. Orkar inte förstå. Inte idag!
(blogginlägg från 060420)


I morse vaknade jag med tårar på mina kinder. Jag tänkte på Rickard och hade låten Mama I´m coming home i huvudet. Jag steg upp trots att klockan bara var halv fem. Skulle ju ändå upp och jobba ännu en dag innan min lediga dag och mina semesterdagar. Skulle väl kunna bita ihop en dag till? Trodde jag...
När maken hade kört iväg och det var en halvtimme kvar innan jag skulle gå hemifrån kom nästa omgång tårar. Helst hade jag då bara velat krypa ner under täcket igen. Men "duktig" som man är så går man till jobbet och hoppas på att man ska klara dagen utan att bryta ihop. Nu gick detta inte speciellt bra för nästan med en gång som jag kom innanför jobbets dörrar var det dags igen.
Trots allt så gick timmarna och arbetet flöt på så smått. Jag slutade halv fyra och skyndade mig hem. Helt slut i maskineriet och la mig en stund på soffan för att vila men somnade nog meddetsamma.
Nu ska jag inte arbeta förrän på måndag. Jag kan göra vad jag vill dessa dagar, tänka, gråta, slappa, städa, baka t.om sova en hel dag om jag känner för det. Fredagen kommer hur jag än gör och jag kan bara låta den få komma. Kanske blir den något lättare än förra året? Det vet jag inte än, men jag är i alla fall beredd genom att inte behöva jobba den dagen.
Så länge jag kan så kommer jag alltid att plocka ut semesterdagar på Rickards födelsedag och dödsdag. Det är mitt val och folk må tycka vad de vill om den saken. Stör det någon så är det deras problem...

Älta sorgen?


Vi som förlorat ett barn
kan av många tyckas älta vår sorg.
Vad har de för rätt att tycka?
Vårt ältande är ju vårt sätt
att visa kärleken till vårt barn.
Det är ju detta barn vi har skapat
och burit under vårt hjärta.
Det är detta barn vi har följt till sista vilan.
Det är ju detta barn som vi nu bär med oss i vårt hjärta
På en plats där vi vill ha kvar vårt barn
så länge vi själva andas och finns till.

Vi kallar det kärlek.

 
Publicerad 2007-10-19 på poeter.se
Dikten finns även i min bok "Det fattas bitar i mitt pussel"

söndag 18 april 2010

Vårstädning och nya blommor


Älskade Rickard!
Idag vårstädade jag och pappa hos dig.
Vi skurade och tvättade din sten så ren och fin.
Vi grävde i jorden, tog upp gammal ljung som faktiskt fortfarande stod fin.
Men nu är det vår och vi vill göra fint till dig.
Vi planterade nya blommor.
Du fick penséer i en ljusgul, lite ovanlig färg.
Vi tvättade dina saker, ängeln, hjärtat och budskapsstenen.
Putsade lyktan och tände ett nytt ljus.
Dina påskliljor står kvar i en kruka och vita tulpaner i en vas.
Vi stod och beundrade din grav innan vi sa hejdå.
Vi kände oss nöjda.
Nu vet vi att du har det fint på din grav.

Metaller i mitt hem

Fototriss del 91: Metall

 

zink, mässing och rostfritt stål

Veckans fotoutmaning hos wtfdc

Veckans nya tema

Jag har försökt skingra tankarna en aning och gått runt här hemma med min kamera för att lyckas med veckans fotoutmaning(ar)
Änglar är alltid aktuella för min del. 
Jag har svärmors gamla änglatavla hängandes över min säng. 
På baksidan av tavlan står skrivet 1936.
En gammal tavla men på ett nytt ställe.



 

Apropå änglar så kika gärna på min boktävling...

Fasa, saknad och längtan

Nu känner jag tydligt hur dagarna kommer närmare, Jag kan inte längre stänga in mig i min bubbla och låta alla tro att det är bra. Jag kan inte lura någon längre, allra minst mig själv...

På fredag är det 5 år sedan vi miste vår Rickard! Fem år??!! Kan inte fatta var tiden har blivit av? 

Jag fasar för dagen, men vad hjälper det? Den måste ändå igenom. Jag har tagit ledigt från jobbet för att slippa ha nerverna på helspänn. Vill låta mig vara som jag är och tillåta mig att vara som jag är den dagen. Vill finnas till hands för barn och make en sån svår dag.

När jag längtar efter Rickard lyssnar jag ofta på denna...

lördag 17 april 2010

Mindfulness


Vulkanen har något hon vill säga dig!

 

Jag har nog fått en ny idol

Jag fick upp ögonen för Neo genom delfinalerna i årets Melodifestival där han sjöng ett av bidragen:


Zappat på you-tube och denna låt kom upp. Plötsligt blir man tonåring igen :) Minns ni?

Katla kan vakna...



Astrid Lindgren döpte en eldsprutande drake till Katla i sin bok Bröderna Lejonhjärta. Kanske fick den sitt vackra namn efter just denna nu omtalande isländska vulkan som ligger granne med aktuella Eyjafjallajökul

Ingen lär väl ha undgått att höra om vulkanautbrottet som pågår på Island. Naturen har talat och visar att vi trots allt är i händerna på makter vi inte kan kontrollera. Den slår hårdare än strejker och andra mänskliga aktiviteter och har stoppat all flygtrafik.

Katla är en av Islands värsta vulkaner och har inte haft ett utbrott sen 1918. Hela Island håller andan nu då de är rädda för att Katla kan vakna till liv. Det är fullt förståligt. Alla kända tidigare utbrott från Eyjafjallajökull har följts av utbrott från Katla.

Eyjafjallajökull är en vulkan som inte alls är lika aktiv som Katla och har haft 4 kända utbrott (inklusive det nuvarande) vilket kan jämföras med Katlas 16 stycken under samma tidsperiod. . Men å andra sidan kan Eyjafjallajökulls utbrott vara väldigt länge. Det senaste varade två år, 1821-1823.

Se aktuella bilder från Island. (från AB)

I media om vulkanen:


MusikOFotoAutomaten / Protest/Progg you name it...

Denna vecka vill Pia-Lotta att läsarna ska ge sitt val av protest/proggmusiker. Mitt val faller på Ola Magnell med låten Kliff.



Det är bara genom dimmor som jag går
Det är alltid dagen efter, och nästan alltid lika långt till vår
Inga golv är riktigt plana där jag står
och ingen verkar bry sig om,
hur man i själva verket mår

Så det är bara å gå på som förrut
å inte stanna eller se sig om
Ja det är bara å stå på å se ut
som om man glömt varifrån man kom
Men om det finns en enda gud som är värt sitt namn
då för han mej i hamn om jag går på grund
men om man sjunker har man i och för sig
haft en å annan lite flummig stund.

Å det är bara genom tårar som jag ser
att hela bandet flyr till landet genom mina bullriga kvarter
å jag ligger ofta sömnlös där och ber
att jag ska få en schysst idé om,
hur man ändrar det som sker

2 x Det är bara å gå på...

Från text:
Men om det finns en enda gud som är värt sitt namn
då för han mej i hamn om jag går på grund

fredag 16 april 2010

Ljuset brinner för Jonny

Idag tänder jag ljuset för Jonny! 
Idag är det fem år sedan han lämnade detta livet för att resa till andra sidan.


Mina tankar går idag till hans familj och mamma Susann. Hon och jag lärde känna varandra genom våra bloggar knappt ett halvår efter våra söners död.

Susann och jag fick kontakt med varandra via Tonårsmorsa som förde ihop oss. Vi miste våra 23-åriga pojkar med en veckas mellanrum och genom mail och sms hade vi tät kontakt med varandra under de första åren. Susann har betytt väldigt mycket för mig. Vi bollade våra känslor och vår sorg mellan varandra och så hade vi tiden gemensamt. Numera är det inte lika ofta men vi vet var vi har varandra, vi läser varandras bloggar och skickar små sms då och då.

Nästa vecka är det vi i vår familj som har Rickards femåriga dödsdag här. En dag som jag fasar för. En dag som jag tänkt på i många veckor nu. Fast att jag vet att vi klarar av den. Vi har ju redan klarat det värsta. Men det är inte så lätt att tänka så alla gånger.

onsdag 14 april 2010

God natt mina vänner!

Mellan himmel och jord



En dag värd namnet Mellan himmel och jord har det varit idag.

Dagens ingrepp bestod i att operera bort ett märke på läppen. Jag var aldrig orolig för smärtan men däremot att mina känslor skulle "flippa" ut som de ibland kan göra när jag hamnar i otrygga situationer. Det har hänt vid några tidigare tillfällen och har gjort att jag är vis av den erfarenheten. Idag flöt allt på bra som väl var. Smärtan kan jag hantera, jag intalar mig alltid med att: "Du har varit med om värre saker än det här!" För större smärta än att förlora ett barn finns inte...

Efteråt hade jag och dottern bestämt träff. Det blivande föräldrarna hade varit hos barnmorskan och för första gången fått höra hjärtljuden. Hon berättade ivrigt om denna spännande och upplevelserika händelse. Bebisen hade sparkat väldigt mycket så de fick vänta en stund innan hjärtljuden hittades.

Vi bestämde oss för att gå och beställa blommor till Rickards dödsdag som närmar sig sakta men säkert. Vi valde tillsammans med floristen form och färger och det kommer att bli jättevackert.

Jag följde med Rebecca hem på en kopp kaffe. Jag trodde att jag skulle få chans att känna några sparkar idag men när jag höll min hand över magen blev det lugnt. Dottern sa till magen: "Sparka nu då.."
Men jag fick till sist säga: "Han/hon vill inte med mormor..!

När maken slutade arbetet var jag och hämtade honom och vi satte kurs mot lokaltidningens redaktion för att beställa en minnesannons till Rickard. Jag har suttit och plitat ner ord och små verser i snart två veckor men allt har känts fel. Idag bestämde jag mig för att det inte behöver vara så mycket. Det är ju inte i antalet ord vi visar vår saknad. Jag får alltid ta ett djupt andetag när vi närmar oss tidningsredaktionens kontor i stan. För granne med lokalerna ligger begravningsbyrån där vi tvingades att sitta och planera en begravning för vårt barn för snart fem år sedan. Det är ett minne som fortfarande gör ont och jag tittar aldrig på det hållet de gånger jag tvingas passera just där.

Minnet dök upp precis när vi hade parkerat bilen utanför. Jag drog mitt långa andetag och vi gick in för att ordna vår minnesannons. Kvinnan som tog emot oss lyssnade på våra önskemål och tillsammans planerade vi utformningen. När jag till sist lämnar mitt namn så säger kvinnan: "Jag har läst din blogg. Jag känner igen det nu när jag ser namnen. Du skriver jättefint!"
Jag blir smått förvånad och samtidigt glatt överraskad och tackar för hennes ord. Att höra det just i den svåra stunden var som en liten sol i mörkret. Jag glömde bort att tänka på begravningsbyrån väg tillbaks till bilen.

Däremot kom jag på att jag svamlade fel svar till henne när hon frågade om jag fortfarande har kvar min metroblogg. Jag sa nej, men det har jag fast jag skriver inte i den särskilt ofta. Numera är det på denna bloggen som jag skriver kontinuerligt.

En dikt som jag skrev när vi hade samma dilemma inför 2-årsdagen:

Minnesannonsen


Hur ska man som mamma och pappa
med bara ett fåtal ord kunna formulera
all denna sorg och saknad
över barnet som inte finns i livet mera?


Så mycket vi kan och vill säga
får inte plats i den lilla rutan
Det blir till slut enkelt och vackert
om sorgen att leva utan


vårt barn

Dikt © Gunilla Karlsson

Dikten finns i boken "Det fattas bitar i mitt pussel"

God morgon! Trött morgon...


Det får lov att vara påskfint utanför min ytterdörr ännu ett litet tag. Där är fortfarande knoppar på påskliljan.

Bara för att det var en bra dag igår så är det inte sagt att det blir en god nattsömn. Jag vaknade redan vid tre-tiden och låg och snurrade innan jag steg upp klockan fem.

Nu har jag hunnit med att skjutsa mannen till hans jobb eftersom jag behöver bilen idag. Jag har en tid på sjukhuset idag för sk. polyklinisk operation. Efteråt ska jag träffa dottern som då har varit hos sin barnmorska och idag för första gången ska få höra hjärtljuden på bebisen i magen. Hon har säkert mycket att berätta. Om jag inte är riktigt i form efter mitt lilla ingrepp så har hon lovat att köra mig hem och senare hämta hem sin pappa.

tisdag 13 april 2010

En innehållsrik och kanonbra dag

Idag känner jag mig duktig :) Verandan är nyskrubbad med såpa/citron. När bilen kom hem körde jag iväg och köpte lite blommor att pynta med. Det blev fler penséer, både i ampel och i krukor. Många kaffestunder väntar nu där i min lilla hörna

Och vi har grillat ute ikväll :) Äntligen, fick jag min vilja igenom :) Vi grillade korv till kvällsmat. Mumsigt!!! 

Har haft en kanondag. Såna behövs, då och då... Nu ska jag bara slappa. Halv åtta hos mig väntar.

Dottern var förresten inom innan hennes jobb började. Hon lämnade en "manick". Så nu kan jag ladda över kort från min kamera igen.

Här kommer några bilder från senaste tiden:

 Från mitt 50-årsfirande. Ängeln, fick jag i present av mina arbetskollegor. Den är så vacker!


Apropå änglar så kika gärna på min boktävling...

En av alla dikter och bilder som jag tycker om. Just dessa fanns på min blogg för exakt ett år sedan...



Ta hand om honom så länge...

Jag vill för en stund låna er ett av mina barn, sade han.
Det kan vara för fem eller sju år eller tjugotvå eller tre.
Men vill ni tills jag kallar honom tillbaka, ta hand om honom åt mig?
Han för med sig behag för att glädja er, och skulle hans vistelse bli
kort så skall ni ha de vackra minnena av honom som tröst i er sorg.
Jag kan inte lova att han skall stanna kvar eftersom alla från
jorden återvänder.
Men det finns lärdomar där nere jag vill att detta barn skall lära sig
Jag har letat över vida världen i mitt sökande efter sanna lärare,
och ifrån det myller som trängs på livets smala väg
har jag utvalt er.
Vill ni då ge honom all er kärlek och inte tycka att mödan
är förgäves, inte heller hata mig när jag kommer och kallar
för att ta honom tillbaka igen.
Jag tyckte att jag hörde dem säga "Herre, ske din vilja,
för all den glädje ditt barn skall föra med sig
skall vi löpa sorgens risk."
Vi skall skydda honom med ömhet,
vi skall älska honom medan vi kan
och för evigt vara tacksamma för den lycka vi känt.
Men skulle änglarna kalla tillbaka honom
mycket tidigare än vi planerat, så skall vi
tappert möta den bittra sorg som kommer
och försöka förstå.

~Okänd~


Jag bloggade tidigare på passagen. Där finns mer än fyra år av mina tankar och funderingar i detta nya liv som mamma till ett barn i himlen.

måndag 12 april 2010

Jag ska försöka och jag försöker verkligen...


Jag vill fokusera på det positiva i livet och vi försöker planera in positiva "kickar" själva också. Det är inte helt lätt, men vi jobbar hårt på att orka.

Det mest positiva detta året har vi inte styrt över. Det är ett MIRAKEL!!! Om ni visste vad jag längtar efter vårt barnbarn, vårt första barnbarn. Jag ska bli Mormor :) Det är stort! Det är jättestort!! Gravida kvinnor utstrålar alltid skönhet och lycka och min dotter är inte sämre hon. Hon är så vacker med sin fina mage. Allt rullar på som det ska och hon är redan i v.25 :)

Ikväll har jag, maken och två av våra bästa vänner planerat för en rolig weekend tillsammans. Inte förrän i höst, men det gällde att vara ute i god tid för att överhuvudtaget få tag i biljetter. Nu är det fixat och klart. Det känns bra att ha lite mål att komma fram till under året.


söndag 11 april 2010

Liten

Fototriss del 90:Liten

 

Utdrag från Helenas sida:

Den här veckan Fototrissar vi till förmån för världens alla barn! Under april pågår UNICEFs kampanj För varenda unge och det vill jag uppmärksamma här. Jag är själv Världsförälder och har startat en insamling och nu utmanar jag alla deltagare att inte bara bidra med era trissbilder, utan att också bidra till insamlingen. Bara genom att vara med i Fototriss den här veckan stöder ni insamlingen, för jag kommer skänka 1 kr per deltagare.

Det finns många sätt att stödja insamlingen - t ex köpa UNICEF-nålen, handla i Gåvoshopen (där du exv för bara 40 kr bidrar till 28 doser poliovaccin), bli Världsförälder eller enkelt skänka 50 kr via SMS. Allt stort börjar med något litet. Var med i kampen för varenda unge.

Efterlängtad sol

Jag prisade solen när jag kom hem efter jobbet, baden baden-stolen åkte fram och jag somnade :) och sov nästan en hel timme... Kinderna var lite rosiga när jag sedan såg mig i spegeln. 

Snart kan vi börja grilla. Mmmm, jag längtar. Tänk vad lite sol kan pigga upp?

Hoppas att den visar sig fler dagar. Då ska jag städa och pynta min veranda och förhoppningsvis få tillbaks läslusten till alla böcker som ligger och väntar...

 

många timmar har jag tillbringat här..

 

Inte vinterbonat


Det är vinter och kallt
jag saknar min hörna
min egen lilla vrå
Där kan inget mig störa
det är mina tankars paradis
Vår, sommar, höst
kan jag sitta där
tillsammans med mig själv
Kanske en bok eller ett korsord
en kopp kaffe
och mina tankar

Dikt © Gunilla Karlsson 071205
(skriven en kall vinterdag)


Apropå böcker så kika gärna på min boktävling...