Ur Kyrkans tidning nr.43-07

(Idag förstår jag inte att det är fem år sedan det hände?? Idag känns det som nyss....)

Det otänkbara hände Gunilla

Förälderns värsta mardröm blev verklighet för Gunilla Karlsson.
Den 23 april för två år sedan dog hennes äldste son Rickard i en bilolycka.


Olyckan hände kl 2 på natten. Vid tiotiden nästa dag fick familjen veta vad som hade hänt.
  – Min man såg polisbilen närma sig och stanna. Två poliser i uniform kom ut och började gå mot vårt hus. Han har berättat att han redan då förstod att något hade hänt. Jag stod i duschen när min man bankade på dörren och ropade ”Gunilla klä på dig! Polisen är här!” Jag tänkte direkt att det måste gälla Rickard. Att han är död. De andra två barnen sov i sina sängar. Jag vet inte hur det gick till, men på något konstigt vis fick jag på mig kläderna.

Jag skrek
– När jag kom ut i köket bekräftade poliserna det som jag redan hade tänkt. Jag vet att jag skrek. I den sekunden ändrade sig hela livet.
  Polisen lämnade en lapp med ett telefonnummer till polisen som familjen kunde ringa. Sedan blev Gunilla Karlsson, hennes man Peter och Rickards yngre syskon Rebecka, 21, och Robin, 16, sittande ensamma kvar i kaoset av känslor och frågor.
  – Man är verkligen liten och svag vid ett sådant tillfälle. Vi satt uppe hela familjen, hela natten i det kaos som blev och bara grät och var förtvivlade.


Gick som i en bubbla
Gunilla Karlsson har svårt att hitta orden när hon ska beskriva tiden efter olyckan. Hon berättar att hon inte minns så mycket. Det var som att leva i en mardröm som man bara ville vakna upp ur. Familjen gick som i en bubbla.
  – Den första helgen glömde vi att laga mat. Till sist föreslog någon att vi skulle äta, så vi stekte kotletter. Sen satt vi där och tuggade och tuggade, tills någon sa att ”det smakar inte gott”. Det slutade med att vi slängde alltihop.....


Utdrag ur Kyrkans tidning  nr.43 2007