torsdag 14 oktober 2010

Plötsligt åkte jag ner...

Jag passerade krematoriet idag, några minnesbilder dök upp och jag var inte beredd. Jag passerar den vägen många gånger men idag blev det för mycket. Plötsligt var det som om jag hörde min pappas gråtna röst och en av meningarna han sa i sorgen efter sitt barnbarn....


 
Helvetets nöjesfält

Mitt liv är som en berg och dalbana
Min vardag är som ett spökhus
Mitt huvud är som ett pariserhjul
mina tankar lika snabba likt en twister
och känslorna är en radiobil som krockar eller krockas
Vissa gånger klarar jag av mina åkturer
en annan gång skriker och gråter jag
Någon gång t.om skrattar jag
ibland av sann glädje och ibland av den påklistrade masken

Men jag är jävligt trött på alltihop


Dikt © Gunilla Karlsson 

Publicerad 2009-10-15 på poeter. se

7 kommentarer:

  1. Vilket känslomässigt helvete, rent ut sagt.
    Varm kram... ni finns i mina tankar @->---

    SvaraRadera
  2. Tack för den fina dikten den beskriver ju mina egna känslor så väl ,varma kramar Helen mamma till Ängeln Johan 21 år

    SvaraRadera
  3. Tack för fina och känslosamma dikter
    kram

    SvaraRadera
  4. Berit StuhrenbergWijk14 oktober 2010 kl. 22:31

    Hej vännen.
    Tänker på dig och kramar om dig<3
    Vill så gärna ge dig lite styrka vännen
    kram

    SvaraRadera
  5. Era kommentarer och ärliga ord betyder väldigt mycket för mig!
    Jag gillar er alla! Tillsammans är vi starka!

    Kram och Godnatt

    SvaraRadera
  6. hervor, jörgens mamma15 oktober 2010 kl. 08:39

    Åh,Du kan verkligen sätta ord på alla känslor. Livet är ju precis så som Du skriver. Jag blir alldeles tagen...
    Kram Hervor, Jörgens mamma

    SvaraRadera
  7. Tack Hervor! Det är väl så det är... Vi som har förlorat barn har liknande känslor och förstår varandra som ingen annan kan.

    Kram

    SvaraRadera