torsdag 9 december 2010

Skygglapparna börjar ramla av....

Vintern i sig är en jobbig tid när jag vet att graven ligger gömd under snön. Jag drar mig för att gå dit och samtidigt har jag dåligt samvete för att jag inte är där lika ofta som jag brukar.

Tiden inför jul är inte enbart en glad tid, inte i år heller... Jag har försökt att inte tänka så mycket och skärmat av mig från mig själv. Nu känner jag så smått att mina skygglappar börjar lossna.

Idag känns det som om tårarna vill fram. Jag är ledig från jobbet och har möjlighet få sakna och gråta hur mycket jag vill utan att behöva ta hänsyn till andra.

Jag vill inte höra att jag inte ska vara ledsen, att nu har jag barnbarn och allt blir mycket roligare. Jag vet redan allt det där och det är ingen tröst, inte just i mina ledsna stunder.

Jag älskar min familj, mina barn och mitt barnbarn. Men jag saknar också ett av mina barn och jag vet att även i år så är det en som fattas i min skara. Den smärtan kan ingen bota allra minst tiden... Det har ingen betydelse att det gått fem år för när stunderna med saknaden kommer så känns det som nyss. För mig är Rickard borta och han fattas mig lika mycket nu som då, Och det gör ont som fan!!!


7 kommentarer:

  1. Stackars dig! Gråt du så känns det kanske bättre sedan.
    Kram

    SvaraRadera
  2. Kära Gunilla !
    Att du gråter dessa tårar är hur naturligt som helst,det kan ingen annan lycka sätta stopp för!!!Det går inte att "ta"bort en del av sig själv utan att sakna! Ett barn man har skapat, ett barn som fått växa fram i sin egen kropp,ett barn man har hjälp fram att föda,ett barn man hjälp att finna trygghet mm i deras årliga växande! Klart att den tomheten finns!!! Ingen eller inget kan ta bort den tomheten ! Att du har blivit mormor är lycka för dej,det har du visat med både ord och bilder! Men hur lycklig o tacksam du än är för den gåvan så kan det aldrig ersättas med din förlust av din Rickard! Man måste få ha dessa olika känslorna!! Jag tror att vi människor runt dej är så knäppa om vi tror nått annat!!Eller försöker vi vara snälla och omtänksamma när vi tror att allt ska bli bra för att det tex kommer in fantastiska saker in i ens liv?? Vet du va Gunilla! Gråt du ,känn din sorg,saknad mm.Det kan och ska ingen ta ifrån dej!! <3 <3
    Massor av kärlek till dej!
    <3 <3
    Kram
    Eva

    SvaraRadera
  3. http://www.youtube.com/v/ZDeW9Acau7M?fs=1&hl=sv_SE

    Kanske du tycker om denna!
    <3
    Eva

    SvaraRadera
  4. Hej vännen.
    Tänker på dig
    Kramar i massor<3<3<3

    SvaraRadera
  5. Det du skriver om saknaden efter sonen är så sant, det spelar ingen roll om man har flera och barnbarn, man saknar ju den man mist, den man inte får se, lika mycket ändå, kärleken till dem man har kvar är lika stor, den har inte förändrats men dem kan man se, prata med och träffa och då känns det bra. Det gör ont att mista sitt barn och den smärtan finns för alltid där. Gråten måste få komma ut, jag gråter mycket av sorg och saknad efter dottern.
    Birgitta, Carolas mamma

    SvaraRadera
  6. Tur att vi har varandra här på nätet! Skönt att ha någon som förstår mina tankar.

    Kram och godnatt Gunilla

    SvaraRadera