torsdag 28 juli 2011

Förmiddagens tankar

Jag kan inte sluta tänka på följderna av det som hände i Norge i fredags. Jag har läst några av de överlevande ungdomarnas berättelser och bloggar med tårar i ögonen. Om  upplevelserna av skräck, fruktan och rädsla.


Jag har tänkt tanken om att det skulle kunna hända var som. Tänker på världens största scoutläger som just nu har börjat några kilometer härifrån. Vet att säkerheten där ska ökas på efter helgens terrordåd i grannlandet.

Jag har åkt tillbaks i mina känslor som mamma som nyss fått ett dödsbud på sitt barn. Kan känna med alla dessa familjer som nu börjar på sitt helvete som det är att mista ett barn. På allt som det bär med sig.

Jag har också tänkt mycket på terroristens mamma, en kvinna utan skuld till det som hänt. Ett offer även hon och jag blir berörd när man i media kan läsa om henne och vissa skuldbelägger henne. Hon är ju bara mamma, hon också...

Som vanligt när jag tänker en massa, så blir det en del i diktform. Några nya, men även en del äldre dikter går att relatera till all sorg.

Mina tankar går till Norge
 

Jag känner med er...
Jag tänker på alla familjer
som nu har förlorat barn, syster och bror
Några har förlorat far och mor
För alla dessa börjar en lång resa
med ett nytt sätt att räkna tid
I detta som nu blir livet efter,
i livet som trots allt fortsätter
och tiden innan blir livet före
Jag tänker på alla de som överlevde
Människor som kommer att bära
minnesbilder som aldrig kan raderas
De behöver kärlek, tid och hjälp
för att orka leva vidare
Många förlorade vänner och kamrater
och sorgen känns oändlig
Jag känner med er...

2 kommentarer:

  1. Väldigt vacker dikt Gunilla!<3

    Kram
    Eva

    SvaraRadera
  2. Tack Eva, min trogna bloggläsare :)

    KRAM

    SvaraRadera