Får mig att tänka på en av mina ängladikter som jag skrev en regnig sommardag 2007.
När änglarna gråter
När änglarna gråter
Då regnar det
Jag väntar dig åter
men på det går jag bet
Varje dag jag känner av
en längtan i mitt bröst
Det är som ett öppet hav
som söker efter tröst
Då regnar det
Jag väntar dig åter
men på det går jag bet
Varje dag jag känner av
en längtan i mitt bröst
Det är som ett öppet hav
som söker efter tröst
Men trösten går ej att finna
Måste lära mig stanna kvar
Ej längre finns den kvinna
som jag en gång var
Måste lära mig stanna kvar
Ej längre finns den kvinna
som jag en gång var
Den kvinnan fäller mången tår
i stunder som hjälplös och svag
Sommar, höst, vinter, vår
Dygnet runt, natt som dag
i stunder som hjälplös och svag
Sommar, höst, vinter, vår
Dygnet runt, natt som dag
När änglarna gråter
Då regnar det
Jag väntar dig åter
men på det går jag bet
Då regnar det
Jag väntar dig åter
men på det går jag bet
Dikt © Gunilla Karlsson mamma till Rickard 81-05
Dikten finns med i min bok "Det fattas bitar i mitt pussel".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar