fredag 4 maj 2012

Det behövs hjärtan

hos alla som arbetar med människor inte minst hos Försäkringskassan!!

Dagens stora nyhet är facebookinlägget som skrevs av pappan som förlorade ett barn för ett halvår sedan och i veckan fick ett telefonsamtal från en handläggare på Försäkringskassan att han nu blivit utförsäkrad trots läkarintyg på att han inte klarar av att arbeta heltid så snart efter dotterns död. Jag förstår inte hur FK arbetar och känner för människor med olika tragedier och livsöden. Var har mänskligheten blivit av? Är det inte dags att tänka annorlunda och tänka med hjärtat, inte med paragrafer och pengasparande?

Inlägget har skapat rubriker och kom även upp på tv-nyheterna ikväll. Bra, tycker jag att viktiga saker lyfts upp till ytan. Ingen som inte själv har drabbats av förlusten av ett barn kan känna och veta vad personen i fråga klarar av. Även om sorgen i sig inte är en sjukdom är den ett tillstånd som har likheter med depression och ingenting blir någonsin som tidigare i ens liv. Det är inget man lär sig av med på futtiga sex månader. Det är en process som startar och alla föräldrar skulle fan i mig ha guldstjärnor för att de lever vidare, ett arbete som är mer än ett heltidsarbete.

Efter folkstormen vill nu Försäkringskassan ha ett möte med pappan och många vill säkert veta vad de säger efter allt detta. En ursäkt är väl det minsta han kan vänta sig!


Aftonbladet har följt upp ytterligare tre liknande händelser.

2 kommentarer:

  1. Lisa Olveby4 maj 2012 22:23

    Vissa ska inte ha jobbet som handläggare på F-kassan. När Jessica dog fick jag en handläggare som var okänslig och inte kunde sätta sig in i hur man mådde, hon var noga med att tala om att jag inte var sjuk bara för att jag förlorat ett barn. Jag ifrågasatte om hon kunde klara sitt yrke om hon förlorat barn, så kan man inte jämföra och sedan var det beroende på yrke tyckte hon. Jag jobbar som läkarsekreterare och har mycket patientkontakter hela dagarna.
    bad henne fara o flyga, fick en ny handläggare som var helt underbar och som nästan stoppade mig när jag ville börja jobba och sedan gå upp i heltid.

    Idag ringer denna handläggare till mig igen, det var april -08 jag hade med honom sist att göra. Han ringer mig för att tala om att han är min handläggare nu när jag är långtidssjukskriven igen. När jag berättar om förra gången o berättar om min sjukhusvårdande depression men att sjukskriveningen går ut i slutet av maj så svarar han att det kan vi inte veta för vi ska inte stressa på ett tillfrisknande, det kommer när det kommer, vi ska smyga igång arbetsstarten. Då blir man glad över den empati det finns hos vissa av handläggarna.

    SvaraRadera
  2. Lisa, det finns självklart även bra handläggare och själv hade jag turen som fick en empatisk person som hade hand om min långtisdssjukskrivning efter vår tragedi. Hon och min chef lyssnade på mig och min kurator som var med som mitt stöd vid några möten. Tillsammans gjordes upp planer på hur återgången tillbaks till arbetslivet skulle gå i etapper. Jag fick bakslag vid ett tillfälle efter nåt år och blev återigen helt sjukskriven ett halvår. Det var i samband med denna sjukskrivning som jag fick en ny handläggare. Jag glömmer aldrig telefonsamtalet jag fick där hon presenterade sig som min nya handläggare och ville träffa mig för att göra en "som hon sa social utredning vem jag var som person". Redan där kände jag taggarna utåt för denna människa och kände mig kränkt över hennes ord. Det skulle sedan visa sig att hon var exakt som jag befarade. Hon ställde frågan om jag tänkte på min son varje dag?? Klart att jag gör svarade jag. Då är det väl bättre att du jobbar istället så behöver du inte tänka så mycket på honom!! sa hon då! Ja, hon sa så mycket dumt vid vårt första möte och jag bara grät efteråt :(
    Istället för att tvingas upp till heltid (tiden var precis innan jul det året) så återgick jag till mitt arbete och gick ner i tjänst med först tjänstledighet och efter en tid försvann den rättigheten också och min tjänst skrevs ner och är inte längre en heltidstjänst. Men i det läget ville jag hellre det än att tvingas bli kränkt ytterligare av Försäkringskassan.
    Glad för din skull Lisa att du återigen har fått tillbaks din empatiska handläggare som vill lyssna på dig. Ta det i din egen takt, sakta framåt...

    Kram Gunilla

    SvaraRadera