lördag 12 maj 2012

Fråga doktorn som inte alltid vet bäst

Titta 17 minuter in i programmet! Det pratas om sorgevärk och doktorn säger "Tre år är ganska lång tid och då tycker jag att man bör ha hittat ett nytt liv!!!!" Om hon bara visste.... :( Vad är tre år när du förlorat ditt barn? Tror hon man bara hittar ett nytt liv? Om det hade varit så enkelt... suck :(
Hennes ord kändes sårande för oss som vet, vi har "pratat" om hennes uttalande på Facebook. Där är vi många änglaföräldrar som vet det doktorn inte vet!!

Vi är många som e-postat våra reflektioner över Dr Gunillas uttalande och hoppas att det följs upp...

 Vi är många som går mot ljuset men det tar mer än tre år att nå dit....


Uppdaterat lördag 12/5: Jag skrev ett brev till doktorn och mailade det både till svt och till programmet Fråga doktorn och lade även ut det på Facebook. Där har jag fått oväntat mycket positiv respons, över hundra gilla, massvis med kommentarer och flertal  som delat brevet vidare. Därför känner jag mig så stark att jag även vågar lägga ut brevet här på bloggen.


Jag kan inte smälta dina ord i måndagens program. En kvinna hade skrivit till er om sin kroppsliga smärta i sorgen efter sin son. Du förespråkar läkarbesök, sjukgymnast och motion. Du säger rakt ut i rutan "Tre år är ganska lång tid och då tycker jag att man bör ha hittat ett nytt liv!!!!"

Om du bara visste.... :(

Tre år är inte särskilt lång tid i sorgen och saknaden efter ett barn. Om du hade haft erfarenheten hade du inte uttryckt dig så klumpigt! Det var som ett slag i magen på mig och alla oss som har förlorat barn. Vi kämpar varje dag med att leva vidare med saknaden och längtan efter barnet vi förlorat.  

Jag tänker på det första året när allting gjordes i mer eller mindre i chock. Under andra året kändes samma händelser och dagar smärtsamma och på tredje året började man så smått inse att det här kommer att bestå livet ut och det gäller att lära sig "leva" med det!! Det gäller att ta sig igenom födelsedag, årsdag, jul, helger, mors och fars dag och alla speciella datum och dagar år efter år.

Att förlora ett barn innebär sorg och saknad så länge man lever, inte bara att sörja över det som var utan också en sorg över det som aldrig blev. Sorgen efter ett barn kan aldrig bestämmas i år, det blir ett sätt att leva med den livet ut istället. Om du hade förlorat ett barn hade du aldrig uttalat dig på det vis som du gjorde i tv-rutan i måndags!

Den största hjälpen för mig måste jag framhålla är kontakten med andra föräldrar som också har förlorat barn. Tillsammans blir vi starka! Vi kämpar vidare i våra liv som för alltid blir förändrade men ingen av alla jag lärt känna har någonsin sagt att det känns bra efter endast tre år. Jag och många av dessa föräldrar hoppas på en ursäkt i kommande program.

Mvh Gunilla Karlsson



11 kommentarer:

  1. Ikväll blev lite av mina tankar ett brev till Fråga doktorn: https://www.facebook.com/notes/gunilla-karlsson/brev-till-fr%C3%A5ga-doktorn-l%C3%A4karen-gunilla-i-svt/397111743661742

    SvaraRadera
  2. Märkligt uttalande av en läkare. Hittat ett nytt liv tror hon att man går ut och hittar ett nytt liv, hur kan någon vara så enfaldig och tro att man bara kan glömma sitt barn någonsin, det är fullkomligt omöjligt. Den som uttalar sig så där har aldrig varken pratat med en sörjande förälder eller varit med om något själv. Man blir riktigt arg. Det är både sårande och kränkande för en förälder.
    Kram Gunilla K
    Birgitta Johansson Facebook

    SvaraRadera
  3. Ja precis Birgitta, var hittar man bara ett nytt liv så där enkelt? jag vill samtidigt ge programledaren en eloge för hon försökte se det med andra ögon och kändes mer empatisk.

    Tack Birgitta för din kommentar!
    Kram Gunilla

    SvaraRadera
  4. Tre år är ingenting. Då har jag inte misst något barn men jag har misst nära och kära, Nu är det tre år sedan och när jag tänker på dom så känns det fortfarande som om det hände igår. Sen har jag misst en till i samma månad som de andra två. Den månaden vill jag bara hoppa över. Hon har nog inte haft sorg för har man inte det så ska man inte uttala sig tycker jag. Du är ändå stark Gunnilla. Många Kramar

    SvaraRadera
  5. Förstår verkligen din känsla men du är verkligen stark Gunilla.
    Det är så viktigt hur man uttrycker sig. Ett nytt liv är som om det gamla är utplånat och så är det ju verkligen inte istället får man lära sig att leva i nuet tillsammans med det förflutna. Om jag nu kunde uttrycka det :(

    Många kramar Gunilla

    SvaraRadera
  6. Jag är stark ibland och svag ibland. Men står alltid upp för min åsikt och har fått oväntat mycket respons på min brev till tv-doktorn https://www.facebook.com/notes/gunilla-karlsson/brev-till-fr%C3%A5ga-doktorn-l%C3%A4karen-gunilla-i-svt/397111743661742

    Tack för era kommentarer!
    Ha en skön helg!
    KRAM

    SvaraRadera
  7. Den som inte talar av erfarenhet kan aldrig veta Gunilla - oavsett hur många universitetsår de har gjort - och hur duktiga de är på sitt jobb.
    Kram

    SvaraRadera
  8. Tack Kaela!
    Ja så är det faktiskt, det är en smärta som aldrig kan beskrivas fullt ut i ord och som aldrig kan förstås förrän man själv hamnar där. Vilket jag inte önskar någon....
    Det blir livet "efter", ett annorlunda sätt att leva vidare trots allt men aldrig ett "nytt" liv.
    Kram Gunilla

    SvaraRadera
  9. Tack finaste Gunilla för att du finns och hjälper mig i sorgen efter min dotter Johanna(5 mån;den 19 maj 2012)och hennes pappa;Jaakko - mitt livs kärlek och barnens far(20 år; den 15 april 2002)Sorgen blir ALDRIG mer än natt-gammal, den ändrar bara karaktär... med ödmjukhet Elisabeth Nyberg

    SvaraRadera
  10. Tack Elisabeth, vi får finnas här för varandra!
    Änglamammekram Gunilla

    SvaraRadera
  11. I onsdags fick jag ett svar från en av de ansvariga för Fråga doktorn.

    Jag tackar för svaret, som kom långt om länge och i alla fall är bättre än tystnad. Men ändå känner jag mig inte helt tillfreds med svaret, känns som om de inte vill gå rakt på sak utan lite undvikande svar på alla våra tankar.

    Jag har lagt in svaret från svt som en kommentar (23/5) på mitt brev. Länken till detta brev finns här i blogginlägget. Tryck på Facebook.

    SvaraRadera