Genom mitt bloggande under snart sju år har jag fått kontakt med många bloggvänner som delar min tro, många av dessa är själva mammor som förlorat ett av sina barn. Jag säger ofta att bloggvärlden är fantastisk, just för att den öppnar så många nya dörrar...
Igår kväll läste jag ett blogginlägg hos Lisa, en av mina änglamammevänner, som berörde mig till tårar av glädje för hennes skull och för ytterligare ett bevis om att våra änglar är nära oss och att det gäller att bli öppen för alla tecken vi får.
Idag när jag vaknade tänkte jag återigen på Lisa och på hennes starka upplevelse och kände att jag också vill skriva ner några ord om hur värdefull kontakten mellan oss änglaföräldrar blivit och att det är tack vare våra änglabarn som vi lärt känna varandra på alla dessa olika sätt som bloggar, samtalsgrupper, föreningar för oss som förlorat barn och olika nätverk. För många av oss är dessa kontakter också starten på att på olika vis vilja träffas och mötas även i verkliga livet.
Till dig Lisa!
Det är väl härligt att vi får möta våra änglar ibland. Känner igen
mitt eget möte med Rickard när han en natt väckte mig och stod bredvid
min säng med händerna utsträckta som om han ville ge mig något. Jag
försökte ta i honom men min hand gick igenom skuggan av hans gestalt. Så
visst finns dem närmare oss än vi kanske tror och vakar över sina kära.
Tillsammans är vi starka, vi änglamammor!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar