lördag 14 november 2015

Några hittade blogginlägg från 2006

2006

Så här såg min blogg ut då....



Dagens gåvor
1 oktober kl. 17:48
Jag delar med mig av en del gåvor jag har fått på bloggkommentar och på mail idag. Jag har fått en vänskaps award från Ann och en dikt som en annan mamma delade med sig av.
Bortom överlevnad

Du kan gråta varje dag över att han är borta.
Eller du kan le för att han har levt.
Du kan sluta dina ögon och be att han kommer tillbaks.
Eller du kan öppna dina ögon och gråta över att han lämnade dig.
Ditt hjärta kan vara tomt för att du inte kan se honom
Eller det kan vara fullt av den kärlek du kände
Glädjen över att du har känt honom.
Du kan vända dig från morgondagen och sörja gårdagen
Eller du kan vara lycklig imorgon för att han var en del av ditt liv igår.
Du kan komma ihåg honom med ledsamhet att han är borta.
Eller du kan ära hans minne och låta det leva vidare
Du kan gråta, stänga din själ, vara tom och vända ryggen mot livet.
Eller du kan göra det han ville - Le, öppna dina ögon, älska och gå vidare.
            
 Okänd författare

3 oktober kl. 05:46
Vaknade redan halv fem. Försökte somna om, men.......
Idag är det tisdag och jag har min bassängträning. Det är nog höjdpunkten varje vecka. Därefter ska jag arbeta i eftermiddag.
Nu har mannen kört till sitt jobb och jag ska gå och sätta på en ny omgång kaffe. Det brukar bli mycket kaffedrickande de dagar jag vaknar så här tidigt.

Mitt senaste projekt
3 oktober kl. 09:31
Jag har startat ett nytt projekt............
Får se vad det blir av det.

säger godnatt nu
3 oktober kl. 22:37
En av mina nyaste dikter, det är en av de senaste texterna jag har skrivit....
Berg-och dalbanan

Jag har tvingats på en biljett
till en åkattraktion.
Jag skulle vilja hoppa av
Men det stannar ju aldrig
Det går om och om igen
Mitt liv är en berg-och dalbana

Jag sitter långt bak
och kan inte se framåt.
Kan ibland känna att det går uppför
Jag kanske skrattar och har skoj
Men lika fort kan det gå nerför
Mitt liv är en berg-och dalbana

Det är dalarna jag avskyr
Det går för fort
Jag skriker och gråter
Jag mår illa och vill kräkas
Mitt hjärta bultar av fasa
Jag vill bara slippa ifrån skräckfärden
Mitt liv är en berg-och dalbana

Skriven av Gunilla Karlsson mamma till Rickard 81-05

Min onsdag
4 oktober kl. 19:49

Idag har dagen passerat ganska snabbt och jag har haft att göra....
Har även varit på läkarbesök och visat upp mitt ben. Jag blev stucken av nån insekt i lördags och det har blivit ett stort och rött märke. Folk i min omgivning har sagt att det ser ut som ett fästingbett. Nu har jag i alla fall kollat upp det och de var två olika personal som tittade på det. Troligen är det inget fästingbett, men om det skulle bli ännu större de närmsta dagarna skulle jag återkomma.
Ikväll blir det TVkväll. Jag ska titta på Bonde söker fru och så börjar ju min serie Lost igen. Nu är kaffet klart och jag och gubben ska ta en fika.
Vill berätta...
6 oktober kl. 08:06
Nedanstående text är hämtad från ticnets sida:
BÄST FÖRE
Hur gammal är du? 30,50,70? Vet du inte? Kan du läsa utan glasögon? Kan du läsa med glasögon? Har du glömt om du har glasögon? Behöver du brandkårens tillstånd för att ha födelsedagstårta med ljus? Hur ändrar vi oss med åldern? Hur ändras våra intressen? Vad händer med samtalsämnena? Hur påverkas vår smak, hårfärg och vikt? Blir vi klokare, eller bara konstigare? Vad händer med speglarna när vi blir äldre? Kan vi byta partner oavsett ålder? Är det Newtons fel att vi får dubbelhakor och hängbröst? Vad menar folk när de säger: Jag vet inte hur gammal du är, men du ser mycket yngre ut ?
Krister "Stefan&Krister" Classons comeback på scenen i en vansinnigt rolig monolog om att åldras.
Denna föreställning var vi och tittade på igår. Om ni visste vad bra den var. Så träffande och pricksäkert han får in vissa saker om vårt liv. Hans miner och gester är obetalbara många gånger. Vi skrattade och hade en trevlig kväll.

Tankar
6 oktober kl. 16:45
Tankar om min förändring

Jag känner inte igen mig själv
Jag har blivit förändrad
Jag är glömsk
Jag är okoncentrerad
Jag har förvirrad

Jag tål inte stress
Jag tål inte tjafs
Förstår inte att en del människor
orkar lägga tid och energi
på struntsaker.
Men det är ju bara nackdelar....

Har jag själv varit likadan?
Hur har jag kunnat vara en sån människa?
Hur har jag velat vara en sån människa?

Då har jag ju blivit förändrad,
till det bättre.
Jag har fått nya värderingar
Men att det ska krävas så mycket
för att inse det.
Det är en dyrköpt erfarenhet

Var rädda om det ni har
Ingen vet vad som väntar bakom hörnet.
Sluta tjafsa om småsaker
Det är ju bara bageteller

Var rädda om det ni har här och nu!

/Gunilla Karlsson 060522

Tro vad ni vill
7 oktober kl. 11:48
Jag tror vad jag vill

Jag tror vad jag vill
Jag hör vad jag vill
Jag känner vad jag vill
Ingen kan säga att det är rätt eller fel
Jag tror ju det
Jag hör ju det
Jag känner ju det
Så säg inte till mig att det är fel
Det vet inte du
Det vet ingen som lever här och nu
Svaret får vi så småningom
Då vet vi vem som hade rätt eller fel

 / Skriven av Gunilla Karlsson 060420

Mitt nya projekt
7 oktober kl. 15:59
Nu har jag varit med en vecka och har lyckats lägga in en del av mina dikter. Är intressant att få kritik på mitt skrivande. Det gör ju att man växer och även kan bättra på en del saker. En dröm hade varit att få ge ut en bok med mina texter. Då tror jag min son i sin himmel hade blivit stolt över sin mamma.

Rädsla för framtiden
8 oktober kl. 22:11
Kärleken till barnen är den största kärleken

Jag förstår inte hur jag ska kunna leva vidare utan dig.

Varje dag är ett helvete. Jag har svårt att finna de ljusa stunderna, även om de finns tack vare min familj och våra vänner. Jag har dig ständigt i mina tankar. Jag tänker på dig mer nu än när du levde känns det nästan som. Det känns plågsamt att se alla glada ungdomar som finns omkring en.

I snart 1 ½ år har jag nu levt utan dig, min son. Varje dag saknar jag dig. Det som inte fick ske, skedde. Det som inte fick hända, hände.
Livet har förändras. Ingenting är självklart. Ingenting är helt. Det gör så ont att behöva stanna här på jorden länge till utan dig!
Jag vet att jag måste försöka. Jag vet att du inte hade velat se mig så här ledsen. Om jag nån gång var bekymrad för dig, så sa du alltid: Det är lugnt mamma!

Men det gör ju så förbannat ont att det är sant!!!!!!!!
Det gör så ont i mitt hjärta och i min själ.
Det känns som ett stort sår som aldrig kommer att läka.
Det gör mig så ont att du bara fick bli 23 år.
Varje dag kämpar jag på för att överleva.

Men det gör ju så förbannat ont att det är sant!!!!!!!!
Det gör så ont i mitt hjärta och i min själ.
Det känns som ett stort sår som aldrig kommer att läka.
Det gör mig så ont att du bara fick bli 23 år.
Varje dag kämpar jag på för att överleva.

Men det är svårt, mycket svårt.
Det gör ont att leva kvar utan dig.
Det gör ont att ha förlorat dig.
Det gör ont i hela mitt hjärta att du inte finns hos oss mer
Det gör ont att leva utan dig
Det gör ont att andas utan dig
Det gör ont att inte få höra din röst
Det gör ont att höra folk skratta och veta att jag aldrig får höra ditt skratt igen

Jag är så rädd att jag ska glömma hur din röst lät och dina skratt klingade.
Jag är så rädd att jag ska glömma din doft
Jag är så rädd att glömma din styrka i kramarna.

Mest av allt är jag rädd att jag ska mista fler barn.

Min son och min dotter här på jorden, jag älskar er högre än något annat!
Glöm aldrig det!


Mamma älskar er!

Ligger mycket sanning i ordspråket!
10 oktober kl. 10:15
Döm aldrig någon förrän du vandrat tre månvarv i hans mockasiner./Indianskt ordspråk
Idag är det tisdag och dags för min bassängträning. Jag längtar riktigt dit. Dottern ringde igårkväll och sa att hon också ska till stan i förmiddag och att jag kan åka in med henne. Skönt, då slipper jag ta bussen.
Idag är jag ledig från arbetet. Det blev ganska mycket jobb igår och imorgon är det dags igen. Då är det även studiecirkeln på jobbet igen.Och där har vi alltid trevligt.
Just nu känns det som om det händer nåt varje dag och att jag bara hänger med...... Bra eller dåligt, jag vet inte? Vågar inte känna efter

Tankekorn
10 oktober kl. 21:20
"Det sägs att ovan molnen är himlen alltid blå,
men det kan va svårt att tro när man inte ser den"

Från Björn Afzelius "Tusen bitar"
Nyligen läst
11 oktober kl. 22:17
en dikt som berörde mig. Som jag kan känna igen mig i..........

Ni kanske tror mig
när jag skrattar,
att jag mår bättre när jag ler.
När inte glansen finns i ögat
finns det nån som tåren ser?
När inga tårar finns att torka,
när jag skrattar bort min gråt.
När jag sväljer alla känslor
för att känna är för svårt.
Jag sväljer all förtvivlan,
jag flyr bort från min tår.
När jag kväver allt jag känner
ser då någon hur jag mår?
okänd författare

Varit på kurs
12 oktober kl. 14:32
I förmiddags var jag på utbildning om arbetsmiljö. Det var första gången av åtta tillfällen som vi träffades idag. Det var ett ganska tufft program med mycket "korvstoppning" om lagar och paragrafer denna gång. Vi kommer att informeras om olika ämnen varje gång.  Kunskap är aldrig fel. Kul att komma ut och träffa folk från andra arbetsplatser. Viktigt att byta erfarenheter från andra inom ens eget arbetsområde.
Nu har jag haft en timme på soffan och slötittat på TV. Känner mig lite småfrusen. Det blir väl till att snart sätta igång pannan här i huset. Det har ju blivit höst med en gång. Kallare både ute och inne. Och mörkt tidigt om kvällarna.

På ett ögonblick
12 oktober kl. 19:32
kan smärtan bara ta över min kropp. Jag har inget val.
Jag körde ner till graven när jag hade varit och handlat idag. Jag hade nya blommor med mig. Tog med en borste och specialrengöring till gravstenen. Tänkte göra fint inför hösten. Jag låg där och skurade, spolade därefter den ren med vatten. Satte gula rosor i vasen och tände ett ljus i lyktan. DÅ bara slog tanken ner: Vad håller jag på med? Det är ju mitt barn som ligger här under stenen, mitt äldsta barn. Min son som jag födde fram för snart 25 år sedan. Tänk att jag ska kanske leva många år till utan ett av mina barn. Tanken känns just då outhärdlig och tårarna börjar tränga fram. Jag säger några ord till farväl till Rickard innan jag skyndar mig till bilen. Vill bara hem. Plockar fram näsdukar och sitter där i bilen på kyrkogårdens parkering och stortjuter. Startar bilen och kör försiktigt snörvlandes hem. Har bara en liten bit hem, som väl är. Tar min kasse från affären och sätter den mitt på köksbordet och sitter sedan där på köksstolen och bara gråter, gråter, gråter. Mannen och sonen hör och ser mig gråta och vet att jag har blivit ledsen efter mitt besök på graven. Jag får en kram av min man och vi pratar sedan med varandra och jag berättar för honom vad som gjorde mig ledsen. Detta är vår verklighet och när den kommer så nära så gör den så jävla ont. Och inte kan vi göra ett enda dugg för att minska smärtan när den kommer. Bara följa med, för vi vet att vi klarar det denna gången också.

Ängladikt
13 oktober kl. 10:34
Änglar finns

Ända sedan liten flicka
har jag tyckt om änglar
Samlade bokmärken
Hade nån tavla

Änglar finns

Nu vill jag ha änglar
Alltid
Omkring mig
I alla de former

Änglar finns

Jag samlar
Jag köper
Jag får
Det ger mig lite tröst

Änglar finns
/ skriven av Gunilla Karlsson


1 kommentar:

  1. Kära Gunilla. Hur har du det nu för tiden?
    Kramar om dig

    SvaraRadera