fredag 22 januari 2010

Istället för pussen

Jag tycker inte om vintern och snön när jag vet att Rickards grav är snötäckt. Att inte kunna se stenen och läsa namnet gör mig så ont. Det är som om hela mitt hjärta fryser.
Idag tog jag mod till mig och körde till graven. Jag har inte varit där på snart två veckor, eller snarare undvikit att gå dit bara för att slippa bli ledsen, och det känns som jag är en dålig mor. Fast jag vet att jag inte behöver känna så. Men det är en känsla, som är svår att ta bort.
Jag plumsade i snön fram till graven. Det som syntes var toppen på julenen och locket på lyktan. Jag tände ett ljus och satte i lyktan, sedan ritade jag ett fint hjärta i snön framför graven. Det fick bli så istället för den obligatoriska pussen på stenen.
Jag kände mig lugn i sinnet när jag gick därifrån. I bilen kände jag hur ångesten ville träda in, men jag tillät inte det. Jag tog långa djupa andetag och intalade mig att det jag nu hade gjort var bra nog. Och jag klarade av situationen utan tårar. Just nu är jag tillfreds med mig själv och vill vara kvar i den känslan.

2 kommentarer:

  1. jag vill bara sända en varm kram till dig.ja det är alltid jobbigt att gå till sitt barns grav. det är en stor sorg varje dag,tårarna tar aldrig slut.kram från en mamma som har förlorat en underbar son.för snart ett år sedan i trafikolycka,

    SvaraRadera
  2. Jag vill skicka en stor varm styrkekram till dig också! Att mista och tvingas begrava ett barn är så fel det kan bli! Det är fel ordningsföljd på livet...

    Kram Gunilla

    SvaraRadera