TV-kväll

Först ut Halv åtta hos mig: Roligt program.

Därefter blev det Arn. Filmen som nog alla utom jag har sett. Inga förväntningar... Jag blev fast och kommer att fortsätta följa serien.

Klockan 21.00 valde jag Saltön. Trivsamt serie med roliga personligheter och fina sommarvyer.

Man ikväll blev det lite för mycket DÖD för mig. Död i både Arn och på Salton. Det är snart död i alla program jag lyckas välja

Igår var det Johan Falk. Där är jag beredd på död. Men ibland blir vissa scener så lika dem från vår egen skräckthriller. I Johan Falk igår blev det både IDENTIFIERING av en död kropp och även en DÖDSOLYCKA MED MÅNGA VOLTER INNAN DET TAR SLUT. Mina djupt rotade skräckbilder kom fram en aning och skrapade på ytan. Det räcker för att starta upp ett inre världskrig inom mig.

Jag är så jäkla känslig just nu med nerverna på helspänn. Minsta motgång så bölar jag. Hemska minnen som dyker så bölar jag. Snälla människor som visar att de bryr sig så bölar jag.

Jag skulle snart behöva min bubbla och kunna sitta i den en månad. Slippa tänka, slippa lida, slippa oro, slippa tråkigheter, slippa smärta.

Jag är en av dem som har känning av både höstdepression och vårdepression. Den pågår from oktober tom april. Jag känner att det snart är läge att börja medicinera igen. Jag har varit fri från antideppmedicin i snart två år. Jag vill helst inte men vill heller inte känna mig så är trött och orkeslös som jag har gjort den sista månaden. Känns som om jag bara är glad när jag verkligen anstränger mig och så blir det bakslag bakefter i flera dagar.

Läs en bra sammanställning om Psykisk ohälsa

I början på min sorg var jag på en föreläsning. Där sades det att sorgen efter ett förlorat barn skulle kännas hanterbar efter fem till åtta år. Senare sa någon att det tar tio år....

Om drygt en månad har vi i vår familj klarat av fem år. Då har vår Rickard varit ifrån oss i fem år! Fem jävla långa år!!

Jag kan inte säga att jag känner mig färdig till dess....