Idag är det fem år sedan vi såg Rickard i livet för sista gången. Det var en söndag, han hade varit hemma hela helgen. Hela familjen hade umgåtts i tre dagar och framåt kvällningen skulle hans syster köra honom till tåget.
Jag stod i dörren och kramade om honom och sa till honom att vara rädd om sig. Det säger jag alltid till mina barn när jag skiljs ifrån dem. Men vem kunde då veta att det var sista gången jag kramade om honom i livet? Vem kunde då veta att det var sista helgen vi skulle få vara en hel familj? Vem kunde då tro att du bara hade knappt tretton dygn kvar att leva?
Vi saknar dig!
Jag är så tacksam att vi fick denna sista helg tillsammans, Det blev en riktig familjehelg, nästan som om det var en mening med det. Tanken har ofta slagit mig och samtidigt som mitt hjärta gråter av längtan så blir det varmt av att tro att det var meningen att vi skulle få ett fint avsked....
Hej Gunilla,
SvaraRaderaJag känner så med dig när jag läser det du skriver. Och jag känner vilken stark människa du är, att du kan känna tacksamhet över den sista helgen ni fick tillsammans, den sista helgen ni var den "hela" familjen.
Att du har valt tacksamheten i stället för bitterheten, det beundrar jag hos dig, Gunilla.
Det finns inget mer smärtsamt än när en "hel" familj krossas för evigt här på jorden, tror jag. Och när det är barnet som försvinner... ja, jag har inte ord... jag känner viss oro i mig själv som förälder. Det är sånt som händer här i livet. Ingen går säker.
Det enda man kan göra är att försöka ta vara på den tiden man har tillsammans. Det var en varm sista stund mellan dig och din son, så känns det för mig när jag läser.
Jag har aldrig läst vad som egentligen hände. Jag trodde att Rickard omkom i en bilolycka, men nu läser jag att hans syster skulle skjutsa honom till tåget.
Han är så vacker på bilden, Gunilla, Rickard. Så vacker som man är i den där åldern, inte helt vuxen än, men ändå väldigt nära vuxen. Och just då försvinner han för dig för evigt här på jorden.
Det känns i min mage när jag skriver till dig. Jag tänker extra mycket på dig just nu. Och som vanligt så önskar jag att du ska få kraft någonstans ifrån.
Tiden läker inte sådana här djupa sår, det är min erfarenhet. Men de blir lättare att bära efterhand, konstigt nog. Och Rickard är alltid levande för dig, det är jag övertygad om.
Många varma kramar till dig
Anna-Karin
Jag kan inte ens föreställa mig hur de känns att inte få ha min son hos mig... det var nära, så nära, men min son är här och jag är så tacksam.
SvaraRaderaSkickar mina varmaste tankar till Dig idag! Sorgen kan jag inte bära, men det finns alltid en utsträckt hand.
All kärlek!
Hej Gunilla!
SvaraRaderaSkickar en varm tanke till dig idag. Det var ett gripande inlägg. Du verkar vara en stark människa som tagit dig igenom sorgen genom vad jag förstår genom att skriva av dig.
Tänkter på dig.
Varma kramar Britt
... snyft... mina tårar rinner på mina kinder & bara tanken på att mista min son skär som en kniv genom bröstet. Jag kan inte ens föreställa mig vad du & din familj går igenom. Jag känner med dig & det du skriver berör in i djupet!!
SvaraRaderasnyft... ja, vem vet vad som väntar oss?
Jag är så ledsen för din skull & jag gråter för din skull. Varje människas värsta mardröm har du drabbats av! Att mista sitt barn!!!!
Nu ser jag knappt vad jag skriver.. maskaran hänger nu UNDER ögonen.. snyft... tack snälla för att du tog dig tid att svara på mina frågor & för ditt fina mail. Du ska veta att jag värdesätter det jätte mycket!!!!
Varm kram till dig & din familj denna svåra dag!!
Tina
Det är så skönt att du ändå kan se något gott och positivt med allt, att livet hade en mening med allt som skedde, både före och efter och jag är helt övertygad om att han finns i er närhet.....att ni både i livet och i livet efter är dem han står närmast. Han håller säkert din hand då du inte ser...
SvaraRaderaÅrsdagar är mycket svåra men även de måste få passera och göra ont, för vi är inte mer än människor.
Idag får det bli en cyber kram <3 // Katta
SvaraRaderaJa allt är sagt i de kommentarer du fått. Tänker på Dig Gunilla. Stor Kram
SvaraRaderaTänker på er!!!! Kram!!!!
SvaraRaderaJag förstår att du inte varit på humör de senaste dagarna, men hoppas vi ses snart i alla fall, KRAMAR
SvaraRaderaDet värsta som kan hända när man har barn, är det som hände dig ... du har ett, får man kalla det: fint minne? Det ger lite tröst hoppas jag.
SvaraRaderaKram
Kramar om dig o tänker på dig
SvaraRaderakramar
Det du har upplevt ska inte en människa behöva göra. Det är inte naturens gång. Jag gråter med dig Gunilla och skickar mina änglar till dig som tröst.
SvaraRaderaMen tänk ändå hur det kan vara denna dag är ju också min födelsedag. Livet är bra konstigt.
Kram från mig till dig
agnetha
http://agnetha52.blogspot.com/
Sänder dig varma tankar.
SvaraRaderaSkickar dig ett gäng varma kramar.
SvaraRaderaAnnette i Hässleholm
Tack för alla ord och kramar!
SvaraRaderaJag är glad att höra att ni fick en sådan bra sista helg. Jag önskar att mitt sista möte med Linnéa hade sådana varma minnen.
SvaraRaderaKram
Bara Tanken på att mista ett barn gör mig gråtfärdig, men vi som aldrig har varit i närheten av det kan inte föreställa oss ens. Tiden springer på kan tänka att sorgen alltid finns och den bär man med sig alltid, men så fint ditt sista möte med din son var ändå..
SvaraRaderaVisst är livet underligt och så sårbart.. allt kan hända för alla så himla snabbt .. så är det.
men som sagt det är bara du och alla andra som mist någon nära.. barn som är så nära, som kan känna hur det verkligen är.. vi andra kan bara ana.
Skickar dig oxså många varma kramar I Tiden:)
Återigen måste jag få tacka för alla era ord...
SvaraRaderaKRAM