En dikt (jag lade bara till ännu en rad)

 

April, på gott och ont

April är månaden

som endast har symboliserat vår

April är månaden
som numera har givit oss ett datum
Det datumet har satt ärr i våra hjärtan
och fått oss att börja räkna år
Vi räknat ett år
Vi räknat två år
Vi räknat tre år
Vi räknat fyra år

Vi räknar fem år
snart.....

Dikt © Gunilla Karlsson

Jag har försökt blunda för det, men kroppen säger ifrån och låter mig inte stänga av längre. Jag har stora sömnsvårigheter, antingen somnar jag framåt morgontimmarna eller om jag somnar (oftast med hjälp av insomningstabletter) så vaknar jag alldeles för tidigt och med en gång så startar tankarna på det som jag inte vill tänka på och ångesten triggas igång. Allt känns som en ond cirkel. Att det nu dessutom är en stor helg som ska komma gör inte saken bättre. Återigen ska jag ge mina barn påskpresenter och som alltid är det en som fattas i min barnaskara. Jag förlikar mig aldrig med den tanken. För när jag saknar så där förtvivlat så har åren som gått ingen betydelse. Det gör ont att sakna ett barn och det blir alltid värre vid alla förr så glada dagar, helger och speciella dagar under året.