söndag 18 april 2010

Fasa, saknad och längtan

Nu känner jag tydligt hur dagarna kommer närmare, Jag kan inte längre stänga in mig i min bubbla och låta alla tro att det är bra. Jag kan inte lura någon längre, allra minst mig själv...

På fredag är det 5 år sedan vi miste vår Rickard! Fem år??!! Kan inte fatta var tiden har blivit av? 

Jag fasar för dagen, men vad hjälper det? Den måste ändå igenom. Jag har tagit ledigt från jobbet för att slippa ha nerverna på helspänn. Vill låta mig vara som jag är och tillåta mig att vara som jag är den dagen. Vill finnas till hands för barn och make en sån svår dag.

När jag längtar efter Rickard lyssnar jag ofta på denna...

3 kommentarer:

  1. snyft.. Ååå, mitt hjärta blöder med dig!! Jag vet inte vad jag ska "säga"!! Den sorg du går igenom önskar jag INGEN!! Bara tanken på att förlora mitt barn är helt fruktansvärd!!
    Jag tänker på dig & önskar jag kunde hjälpa på nått vis, men det är som du skriver.. det måste gås igenom. Bra att du tog ledigt från jobbet!!! Sorgen måste få sin plats!!!
    Önskar dig en fin Söndag & hoppas att din vecka blir bra trots allt!!
    Varm kram Till dig!!!!!!
    Tina

    SvaraRadera
  2. Dessa datum som sliter i hjärtat!
    Vi hade vår 5-årsdag i november och vi tog oss igenom den förstås, det måste vi ju , men inte är det enkelt.
    Tänker på dej och din familj.
    Varma kramar
    Hervor, Jörgens mamma

    SvaraRadera
  3. Vackert.. och oerhört sorgligt!
    Jag känner såå starkt med Dig, och varje gång jag läser om Din sorg känner jag något som kramar om mitt hjärta och tårar bränner bakom ögonlocken.

    Du finns i mina tankar!

    Kärleksfulla kramar.

    SvaraRadera