Jag hamnade på youtube och fortsatte klicka mig fram och lyssna vidare. Båten och havet fick mig att tänka på följande dikt:
Brev till min son på andra sidan stranden
Älskade vän
Vi saknar dig så
Jag tror aldrig jag kan förstå
Inte fullt ut
Att din tid här hos oss är slut
För mig är du ute och reser
Du reste till evigetens land
Den har en annan strand
När skeppet du tog försvann i horisonten
Dök det upp i åsyn från en annan strand
Stranden som tillhör evighetens land
Där blev du välkomnad
Av de du redan känner
Och av alla nya vänner
Älskade vän
En resa med skeppet även jag får
Men det kan dröja veckor, månader, år
Då får jag åter höra din röst och får se dig
Jag får känna din doft när du kramar mig.
Aldrig ska vi sluta älska dig!
Kram Din Mamma
Vi saknar dig så
Jag tror aldrig jag kan förstå
Inte fullt ut
Att din tid här hos oss är slut
För mig är du ute och reser
Du reste till evigetens land
Den har en annan strand
När skeppet du tog försvann i horisonten
Dök det upp i åsyn från en annan strand
Stranden som tillhör evighetens land
Där blev du välkomnad
Av de du redan känner
Och av alla nya vänner
Älskade vän
En resa med skeppet även jag får
Men det kan dröja veckor, månader, år
Då får jag åter höra din röst och får se dig
Jag får känna din doft när du kramar mig.
Aldrig ska vi sluta älska dig!
Kram Din Mamma
/ skrivet av © Gunilla Karlsson
finns med i boken " Sorgen är kärlekens baksida Aldrig skall jag sluta älska dig"
ISBN 978-91-976121-6-6
Fin sång och en underbart fin dikt, jag blev tårögd när jag läste.
SvaraRaderaStora kramen
Vackert så vackert!
SvaraRaderaTanken på båtar som färdas där på havet till "den andra stranden" känns bra!
Kan nästan se pappa sitta där och fiska:)
Lilla Linnea badandes hela dagarna:)
Ulrika med sanden mellan tårna:)
Farmor o mormor som tjattrar i solskenet:)
Maria som leker o sjunger med alla barnen:)
Saknaden är stor!
Men tanken på stranden känns bra!
Tack Gunilla!
Kram
Eva
Tack!!!
SvaraRaderaKram Gunilla