Kan inte låta bli att dra paralleller

* Vill du låta någon med traumasymptom sköta sina uppdrag för kungahuset och landet?


Idag när jag läste om prinsessan Madeleines vila från alla sina uppdrag så tänkte jag på hur vi andra vanliga människor numera tvingas återgå till arbeten trots olika sorg och livskriser. Visst är det synd om henne, det är inte det men... Det är tydligen skillnad på folk och folk!!! Ska empatin för sorg finnas i kungahuset men inte i regeringen? Det är ju ändå samma pengar det gäller, våra skattepengar. Det är inte det att jag är helt emot kungahuset men jag är emot orättvisa.


Vårt Sverige är totalt känslokallt. Hur kan det komma sig att vi har en regering som aldrig har drabbats av sorg? Eller saknar känslor? 
Försäkringskassans främsta uppgift verkar vara att köra över så många som möjligt. De ska kunna strunta i läkarutlåtanden och istället vara de de som kan bedöma hur folk mår eller om de kan jobba. De kör över sjuka och sparkar på föräldrar som just har förlorat ett barn - sorg är ingen sjukdom och alltså ingen anledning att vara sjuk. Enligt Försäkringskassan. Vad vet de om sorg och trauma? Men hör och häpna, nästa år kan föräldrar få sörja i hela 10 dagar om barnen är under 18 år! Ska vi vara tacksamma för det?


* Vill du åka buss, tåg eller taxi med en förare som är avtrubbad, förblindad av tårar och kanske inte sovit på flera veckor?


* Vill du eller någon familjemedlem gå till en läkare som inte själv mår bra pga. av sorg efter sitt döda barn?  


* Vill du att en sjuksköterska som går på tabletter för att kunna hålla sig upprätt ska ge dig en spruta eller kanske räkna ut hur stor dos medicin du ska ha?


* Vill du arbeta ihop med en som hela tiden bryter ihop och gråter mest hela tiden? Som inte fullt ut kan sköta sitt arbete men tvingas gå dit pga. försäkringskassans nya regler? 


Jag skäms över att bo i ett Sverige som är så omänskligt. Man ska inte önska folk sorg, fast just nu undrar jag om det inte är det enda som skulle få vissa att vakna upp. Och skämmas.


För vad är ett sprucket förhållande med en man som varit otrogen mot att ha förlorat ett barn? För Madeleine är det säkert lika hårt och det svåraste hon varit med om, men för oss som vet så är det inte jämförbart...


Jag kan inte låta bli att dra mina paralleller...