fredag 7 maj 2010

Veckans fotoutmaning hos wtfdc


Veckans nya tema 

Livet är ömtåligt och bräckligt och döden kan drabba vem som helst...


Jag ligger här på knä, håller på att gräva i jorden och plantera.


Varit och köpt blommor och vill göra fint på din grav.


Visst känns det fel att det är det enda jag kan göra för dig numera.
Jag lever fortfarande, men undrar: 
Var blev livet av?


Dikt © Gunilla Karlsson mamma till Rickard 81-05
En av dikterna som finns med i boken "Sorgen är kärlekens baksida Aldrig skall jag sluta älska dig"

9 kommentarer:

  1. Den här bilden tar extra på mig den här veckan. Jag kan inte förklara i så många ord på internet, det är för öppet, men din bild får mig att gråta. Jag vet inte om du vet att jag hade en tonåring här i två år och det har med henne att göra... livet är för kort, livet är för ömtåligt :(

    SvaraRadera
  2. KRAM till dig och de dina...

    SvaraRadera
  3. Berit StuhrenbergWijk7 maj 2010 23:23

    Kramar om dig vännen<3<3

    SvaraRadera
  4. Så fint med dikt och bild :)

    http://foto.rudenius.se/post/2010/05/08/WTFDC-Omtaligt.aspx

    SvaraRadera
  5. Livet är verkligen det mest bräckliga i sig.

    SvaraRadera
  6. Livet är verkligen bräckligt, och av erfarenhet vet jag att det kan gå väldigt fort och vara helt oväntat. Vacker bild!

    SvaraRadera
  7. Vackert i ord och bild! Ett inlägg som berör.

    SvaraRadera
  8. Väldigt vackert! Det berör. Har egen erfarenhet av att livet är skört, jag är så tacksam att jag överlevde. Försöker ta vara på varje dag. Kram!

    SvaraRadera
  9. Tack för alla fina kommentarer!
    KRAM

    SvaraRadera