Tankarna gick till min text ikväll när jag besökte min sons plats och tände ljuset i hans lykta. Men så försvann min bloggidé tills jag kom hem av anledningen som jag beskrev i mitt förra inlägg...
Nu dök det upp igen lagom till sängdags och blir därför en avslutning på mitt dygn som har gjort skäl för mitt bloggnamn Mellan himmel och jord.
När jag var liten var jag rädd
När jag var mindre var jag rädd
för att gå på kyrkogården
Jag vet egentligen inte varför
Det kändes bara skrämmande
Bara att behöva passera förbi
under mörkrets tid var en fasa
för att gå på kyrkogården
Jag vet egentligen inte varför
Det kändes bara skrämmande
Bara att behöva passera förbi
under mörkrets tid var en fasa
Nu är jag vuxen och inte längre rädd
Den har nästan blivit ett andra hem
Jag besöker mitt barn här
Jag söker och finner oftast ro
Nu vågar jag gå in på kyrkogården
även under mörkrets tid
© Gunilla Karlsson
Är publicerad i "Jag kan skymta ljuset"
Den har nästan blivit ett andra hem
Jag besöker mitt barn här
Jag söker och finner oftast ro
Nu vågar jag gå in på kyrkogården
även under mörkrets tid
© Gunilla Karlsson
Är publicerad i "Jag kan skymta ljuset"
<3
SvaraRaderaEva