Det som göms i snö kommer upp i tö...

Äntligen kunde tomten flytta hem igen. Idag när jag var vid Rickards grav så syntes stenen för första gången på jättelänge. Jag kunde läsa namnet och jag kunde klappa stenen. Kölden släppte taget om tomten som har stått där länge nog. På stenen låg resterna av nyårsbuketten med de gulströdda rosorna. Jag plockade undan det skräp jag kunde få loss. Halva stenen är nu täckt med guldströssel :) Det blev trots allt ganska fint.

Jag tände ett nytt ljus i lyktan och jag tände ett ljus som slocknat och sedan har hamnat under snön. Det var inga problem att tända det igen. Jag ritade två små hjärtan i snön nedanför graven. De är från syskonen som just nu fyllt och fyller år...

Nästa gång hoppas jag att snön runtom stenen är borta så ängeln och gravsmyckningshjärtat syns igen. Den här vintern har varit jobbig. All snö har gjort att jag inte har orkat besöka graven så mycket som jag egentligen har velat. Jag har låtit bli av rädsla för att bli förtvivlad.

Jag längtar efter våren och att jag ska kunna vårstäda, plantera och göra fint hos Rickard igen.

 Bild från nästan exakt ett år sedan.