måndag 13 september 2010

Sista dagen innan vardagen sätter fart igen....

En parkbänk är guld värd när man behöver pausa :) 
Denna häftiga, lila bänk är fotad i Lidköping i somras


Det är ett tag sedan jag skrev här i bloggen. Har inte haft varken ork eller inspiration. Idag är det fjorton dagar sedan jag började känna mig lite snuvig. Jag hade jobbat färdigt min helg och såg fram emot ett par fridagar och att därefter ha två lediga helger i rad. Det är så härligt att känna den känslan. De lediga helgerna är guld värda!

Men när jag vaknade på tisdagen  hade jag ont i halsen och var täppt i näsan: Det blev fridagar som tillbringades i sängen och i soffan. Jag var så trött och ville bara bli frisk så snabbt som möjligt. Laddade upp med ipren och nezeril. När torsdagen kom skulle jag egentligen jobbat men var inte alls bra när jag vaknade så jag ringde mig sjuk. Inte lätt att vårda människor när man inte själv mår bra  Jag hade legat och hostat hela natten och hade nu även feber.

På fredagen började min son känna sig krasslig och mannen kom hem efter jobbet och var  jättesjuk. Hemmet förvandlades till värsta sjukstugan. Ingen orkade någonting. Vi hostade, väste, pep, visslade och stånkade ikapp. Där gick den första lediga helgen. Svärsonen och dottern körde och handlade till oss och levererade varorna till ytterdörren. Vi vågade inte träffa dem och smitta ner dem också. Längtade efter lilla barnbarnet.

Förra måndagen var vi fortfarande dåliga alla tre och under veckan som gått blev det läkarbesök, antibiotika och sjukskrivning med ordination om vila. Jag missade en utbildningsdag om demens med jobbet som jag hade önskat jag hade varit med på. Jag var i valet och kvalet ända tills dagen innan hur jag skulle, men insåg då att jag inte skulle orka med en heldag. Jag orkade ju inte ens med en heldag hemma utan en massa vilostunder. Och tänk om jag skulle få en hostattack!! Ingen höjdare!


I helgen som var, min sista lediga helg har vi börjat må bättre. Det går i alla fall på rätt håll även om maken fortfarande är den som är mest påverkad. Själv har jag försökt bättra på orken med små promenader. Lite i taget. Shit, vad man tappar den när man har varit dålig. I lördags blev det en promenad till kyrkogården och jag kan säga att jag är glad där finns bänkar att sitta och vila på.


Idag är sista dagen att kurera mig på. Jag är inne på mer än hälften av min penicillinkur och tar mediciner mot hostan, en sort på dagen och en annan på natten. Så håll gärna tummarna att jag klarar mina kommande arbetsdagar och så är det jobbehelg som väntar... 
Var har jag varit i två veckor??? :)

2 kommentarer:

  1. Håller både tummar o tår att det fungerar att jobba för dej! :)

    Kram
    Eva

    SvaraRadera
  2. Tack Eva, jag har klarat av mina första två arbetsdagar :)

    Kram

    SvaraRadera