lördag 22 januari 2011

Min lördag mellan himmel och jord

Efter två arbetshelger inledde jag min efterlängtade lediga helg med att få rå om lilla barnbarnet under några timmar medan dottern och svärsonen hade lite att fixa och dona med. Efter lite välling fick vi morfar med oss ut på en promenad. Väl hemma igen blev det lek, kel och matning av dagens middag som bestod av nån sorts rotfruktsgryta (som inte var särskilt populär) och fruktpuré (som uppskattades).

Jag spelade låten Miraklet med Thomas Di Leva på min dator med lilla bebis vaggandes i min famn och jag kände starkt kärleken mellan oss just i den stunden. Jag tänkte då också på Rickard och hur märkligt livet ändå är som tillåter mig känna lycka igen. En lycka som jag trodde var omöjlig att någonsin känna igen. På min kind trillade tårar av både sorg och glädje.

Jag vaggade lilla barbarnet till sömns och vi la oss ner på soffan och "chillade", vi i tvåan och morfar i trean. Där låg vi sedan när dotter och svärson dök upp efter en stund.

När lilla familjen hade kört hem till sitt blev det en tur för oss till Maxi för lite inköp till kyl och skafferi. Sedan hem och laga middag. Jag och maken gjorde maten och sonen stod för efterrätten.

Kvällen har tillbringats dels i tvättstugan och dels framför tvn. Vi har mest slötittat och zappat mellan kanalerna ikväll i brist på något som föll oss i smaken. Det blev lite Stjärnor, lite Fångar, Hipp hipp och nu har vi den gamla Deer Hunter på gång. Jag har lite svårt att följa med i handlingen när jag inte kan koncentrera mig helt på någonting.

Ibland dyker det upp för mycket död i filmer och vanliga tv-program och genast så åker jag in i vår egen skräckfilm med alla minnesbilder som finns lagrade för resten av livet. I mitt liv mellan himmel och jord...

3 kommentarer:

  1. Så fint skrivet Gunilla. Ha en skön söndag i morron! KRAMAR

    SvaraRadera
  2. Hej Gunilla
    Vad kul. Rhodos är så härligt.
    Vår vecka går till Turkiet, bara rakt över vattnet från Rhodos, hihi.
    Härligt att få rå om barnbarnet ;D

    Kram
    Susanne

    SvaraRadera