Livet är inte alltid en dans på rosor
Insåg nyss hur jävligt livet är. Jag var på kyrkogården och tände ett nytt ljus, lyktan börjar bli trasig och jag kom på mig själv att tänka att Rickard kan få en ny lykta i födelsedagspresent!
Det var väl inte så här man önskade sitt barns framtid! Ge blommor, ljus och gravdekorationer i födelsedagspresent. Jag hade hellre velat ge honom en tröja, skjorta eller kanske något till hemmet....
Den som hittade på uttrycket Tiden läker alla sår hade fel! Eller så är jag onormal. Mitt sår läks aldrig. Det blir en sårskorpa som rivs hål på igen och igen och igen.... Jag vet att det är så, men är ändå aldrig beredd på när det börjar blöda.... Det kan vare en tanke, en låt, en doft, ett minne som tar hål på sårskorpan. Det kan vara i princip vad som helst som river upp såret och jag är nästan aldrig beredd.
Jag känner så mycket med dig.. naturligtvis kan jag inte känna som du, men jag kan tänka mig in i dina känslor.. att förlora ett barn .. den tanken är för mig så långt borta, men det kan drabba och när det gör det så slår det med all sannolik till det hårdaste av hårdast.
SvaraRaderaJag kan "glädja" dig med att jag öppnat MusikOFotoAutomaten denna veckan.. kan ju liksom inte låta bli:) Så är du intresserad.. välkommen in:) Kram till dig..
Jag förstår, kan jag inte säga. Men att jag känner med dig, det gör jag verkligen.
SvaraRaderaKram till dig
Susanne
Ja så är det... Men som en klok person sa till mig i början av min sorg. Det är som att man bär med sig en hård och kantig sten. Den är tung att bära och river och smärtar hela tiden ibörjan. Men efter ett tag börjar det växa mossa på stenen och kanterna nöts bort. Det är fortfarande tungt och det river ibland men för det mesta är stenen inlindad i mossan och känns lättare att bära.
SvaraRadera