Mellan himmel och jord

En dag värd namnet Mellan himmel och jord har det varit idag.

Dagens ingrepp bestod i att operera bort ett märke på läppen. Jag var aldrig orolig för smärtan men däremot att mina känslor skulle "flippa" ut som de ibland kan göra när jag hamnar i otrygga situationer. Det har hänt vid några tidigare tillfällen och har gjort att jag är vis av den erfarenheten. Idag flöt allt på bra som väl var. Smärtan kan jag hantera, jag intalar mig alltid med att: "Du har varit med om värre saker än det här!" För större smärta än att förlora ett barn finns inte...

Efteråt hade jag och dottern bestämt träff. Det blivande föräldrarna hade varit hos barnmorskan och för första gången fått höra hjärtljuden. Hon berättade ivrigt om denna spännande och upplevelserika händelse. Bebisen hade sparkat väldigt mycket så de fick vänta en stund innan hjärtljuden hittades.

Vi bestämde oss för att gå och beställa blommor till Rickards dödsdag som närmar sig sakta men säkert. Vi valde tillsammans med floristen form och färger och det kommer att bli jättevackert.

Jag följde med Rebecca hem på en kopp kaffe. Jag trodde att jag skulle få chans att känna några sparkar idag men när jag höll min hand över magen blev det lugnt. Dottern sa till magen: "Sparka nu då.."
Men jag fick till sist säga: "Han/hon vill inte med mormor..!

När maken slutade arbetet var jag och hämtade honom och vi satte kurs mot lokaltidningens redaktion för att beställa en minnesannons till Rickard. Jag har suttit och plitat ner ord och små verser i snart två veckor men allt har känts fel. Idag bestämde jag mig för att det inte behöver vara så mycket. Det är ju inte i antalet ord vi visar vår saknad. Jag får alltid ta ett djupt andetag när vi närmar oss tidningsredaktionens kontor i stan. För granne med lokalerna ligger begravningsbyrån där vi tvingades att sitta och planera en begravning för vårt barn för snart fem år sedan. Det är ett minne som fortfarande gör ont och jag tittar aldrig på det hållet de gånger jag tvingas passera just där.

Minnet dök upp precis när vi hade parkerat bilen utanför. Jag drog mitt långa andetag och vi gick in för att ordna vår minnesannons. Kvinnan som tog emot oss lyssnade på våra önskemål och tillsammans planerade vi utformningen. När jag till sist lämnar mitt namn så säger kvinnan: "Jag har läst din blogg. Jag känner igen det nu när jag ser namnen. Du skriver jättefint!"
Jag blir smått förvånad och samtidigt glatt överraskad och tackar för hennes ord. Att höra det just i den svåra stunden var som en liten sol i mörkret. Jag glömde bort att tänka på begravningsbyrån väg tillbaks till bilen.

Däremot kom jag på att jag svamlade fel svar till henne när hon frågade om jag fortfarande har kvar min metroblogg. Jag sa nej, men det har jag fast jag skriver inte i den särskilt ofta. Numera är det på denna bloggen som jag skriver kontinuerligt.

En dikt som jag skrev när vi hade samma dilemma inför 2-årsdagen:

Minnesannonsen

Hur ska man som mamma och pappa
med bara ett fåtal ord kunna formulera
all denna sorg och saknad
över barnet som inte finns i livet mera?

Så mycket vi kan och vill säga
får inte plats i den lilla rutan
Det blir till slut enkelt och vackert
om sorgen att leva utan

vårt barn

Dikt © Gunilla Karlsson

Dikten finns i boken "Det fattas bitar i mitt pussel"

God morgon! Trött morgon...

 

Det får lov att vara påskfint utanför min ytterdörr ännu ett litet tag. Där är fortfarande knoppar på påskliljan.

Bara för att det var en bra dag igår så är det inte sagt att det blir en god nattsömn. Jag vaknade redan vid tre-tiden och låg och snurrade innan jag steg upp klockan fem.

Nu har jag hunnit med att skjutsa mannen till hans jobb eftersom jag behöver bilen idag. Jag har en tid på sjukhuset idag för sk. polyklinisk operation. Efteråt ska jag träffa dottern som då har varit hos sin barnmorska och idag för första gången ska få höra hjärtljuden på bebisen i magen. Hon har säkert mycket att berätta. Om jag inte är riktigt i form efter mitt lilla ingrepp så har hon lovat att köra mig hem och senare hämta hem sin pappa.

En innehållsrik och kanonbra dag

Idag känner jag mig duktig :) Verandan är nyskrubbad med såpa/citron. När bilen kom hem körde jag iväg och köpte lite blommor att pynta med. Det blev fler penséer, både i ampel och i krukor. Många kaffestunder väntar nu där i min lilla hörna

Och vi har grillat ute ikväll :) Äntligen, fick jag min vilja igenom :) Vi grillade korv till kvällsmat. Mumsigt!!! 

Har haft en kanondag. Såna behövs, då och då... Nu ska jag bara slappa. Halv åtta hos mig väntar.

Dottern var förresten inom innan hennes jobb började. Hon lämnade en "manick". Så nu kan jag ladda över kort från min kamera igen.

Här kommer några bilder från senaste tiden:

 Från mitt 50-årsfirande. Ängeln, fick jag i present av mina arbetskollegor. Den är så vacker!

Apropå änglar så kika gärna på min boktävling...

En av alla dikter och bilder som jag tycker om. Just dessa fanns på min blogg för exakt ett år sedan...

 

Ta hand om honom så länge...

Jag vill för en stund låna er ett av mina barn, sade han.
Det kan vara för fem eller sju år eller tjugotvå eller tre.
Men vill ni tills jag kallar honom tillbaka, ta hand om honom åt mig?
Han för med sig behag för att glädja er, och skulle hans vistelse bli
kort så skall ni ha de vackra minnena av honom som tröst i er sorg.
Jag kan inte lova att han skall stanna kvar eftersom alla från
jorden återvänder.
Men det finns lärdomar där nere jag vill att detta barn skall lära sig
Jag har letat över vida världen i mitt sökande efter sanna lärare,
och ifrån det myller som trängs på livets smala väg
har jag utvalt er.
Vill ni då ge honom all er kärlek och inte tycka att mödan
är förgäves, inte heller hata mig när jag kommer och kallar
för att ta honom tillbaka igen.
Jag tyckte att jag hörde dem säga "Herre, ske din vilja,
för all den glädje ditt barn skall föra med sig
skall vi löpa sorgens risk."
Vi skall skydda honom med ömhet,
vi skall älska honom medan vi kan
och för evigt vara tacksamma för den lycka vi känt.
Men skulle änglarna kalla tillbaka honom
mycket tidigare än vi planerat, så skall vi
tappert möta den bittra sorg som kommer
och försöka förstå.

~Okänd~

Jag bloggade tidigare på passagen. Där finns mer än fyra år av mina tankar och funderingar i detta nya liv som mamma till ett barn i himlen.

Jag ska försöka och jag försöker verkligen...

Jag vill fokusera på det positiva i livet och vi försöker planera in positiva "kickar" själva också. Det är inte helt lätt, men vi jobbar hårt på att orka.

Det mest positiva detta året har vi inte styrt över. Det är ett MIRAKEL!!! Om ni visste vad jag längtar efter vårt barnbarn, vårt första barnbarn. Jag ska bli Mormor :) Det är stort! Det är jättestort!! Gravida kvinnor utstrålar alltid skönhet och lycka och min dotter är inte sämre hon. Hon är så vacker med sin fina mage. Allt rullar på som det ska och hon är redan i v.25 :)

Ikväll har jag, maken och två av våra bästa vänner planerat för en rolig weekend tillsammans. Inte förrän i höst, men det gällde att vara ute i god tid för att överhuvudtaget få tag i biljetter. Nu är det fixat och klart. Det känns bra att ha lite mål att komma fram till under året.

Liten

Fototriss del 90:Liten

 

Utdrag från Helenas sida:

Den här veckan Fototrissar vi till förmån för världens alla barn! Under april pågår UNICEFs kampanj För varenda unge och det vill jag uppmärksamma här. Jag är själv Världsförälder och har startat en insamling och nu utmanar jag alla deltagare att inte bara bidra med era trissbilder, utan att också bidra till insamlingen. Bara genom att vara med i Fototriss den här veckan stöder ni insamlingen, för jag kommer skänka 1 kr per deltagare.

http://www.unicef.se/for-varenda-unge

Det finns många sätt att stödja insamlingen - t ex köpa UNICEF-nålen, handla i Gåvoshopen (där du exv för bara 40 kr bidrar till 28 doser poliovaccin), bli Världsförälder eller enkelt skänka 50 kr via SMS. Allt stort börjar med något litet. Var med i kampen för varenda unge.

Efterlängtad sol

Jag prisade solen när jag kom hem efter jobbet, baden baden-stolen åkte fram och jag somnade :) och sov nästan en hel timme... Kinderna var lite rosiga när jag sedan såg mig i spegeln. 

Snart kan vi börja grilla. Mmmm, jag längtar. Tänk vad lite sol kan pigga upp?

Hoppas att den visar sig fler dagar. Då ska jag städa och pynta min veranda och förhoppningsvis få tillbaks läslusten till alla böcker som ligger och väntar...

 

många timmar har jag tillbringat här..

 

Inte vinterbonat

Det är vinter och kallt
jag saknar min hörna
min egen lilla vrå
Där kan inget mig störa
det är mina tankars paradis
Vår, sommar, höst
kan jag sitta där
tillsammans med mig själv
Kanske en bok eller ett korsord
en kopp kaffe
och mina tankar

Dikt © Gunilla Karlsson 071205

(skriven en kall vinterdag)

Apropå böcker så kika gärna på min boktävling...